måndag 25 februari 2008

Lättsamt och underhållande om vänskap och om persikor


Persikosommar av Jodi Lynn Anderson går ganska snabbt att läsa. Detta menar jag inte alls är något dåligt, det snabba beror på att det hela tiden händer en massa och att man som läsare, trots att man anar hur det hela ska sluta, ändå är spänd på att veta om det blir precis som man trodde.
Boken handlar om tre väldigt olika tjejer. Nåja, ytligt sett är dom olika men skrapar man på ytan så visar det sig att dom har mer likheter än olikheter när allt kommer omkring. Till en första början är det tre stereotyper vi möter. Vi börjar med den rika, bortskämda Leeda som trots sin perfekta yta är osäker och har stora komplex eftersom hon ständigt jämför sig med sin storasyster. Sen har vi den tuffa, coola bruden Murphy som försöker distansera sig från riktiga känslor och bara umgås med killar, killar som är med henne av bara en anledning, hennes kropp. Slutligen har vi den blyga och tafatta Birdie som levt hela sitt liv på persikoodlingen och inte har upplevt förälskelser eller trotsat några som helst regler.
När dessa tre tjejer sammanstrålar på Darlington Orchard för att jobba med persikoplockning börjar en vänskap och ett äventyr som ingen av tjejerna var beredda på.
Boken är lite tillrättalagd här och där men den har charm och tjejerna växer och blir mer och mer komplexa med tiden. Det är tjejerna som dominerar berättelsen, bifigurer i form av killar och föräldrar bleknar i deras sken, och det tycker jag är bra. Det är tjejernas liv och vänskap som är i fokus och trots att det förekommer kärlekshistorier och annat trassel så tar detta inte över. Slutet är förutsägbart men det gör inte så mycket. Feel-good-böcker ska ju vara så, lite lagom spännande och så ett slut som binder ihop trådarna. Varför inte läsa den här boken nu under sportlovet?
/Helena

onsdag 20 februari 2008

Senaste nytt från underjorden


Så lyder underrubriken på min senaste läsning: Otroso, av Graciela Montes. Jag hade gått förbi boken ett antal gånger och blivit lite nyfiken på dess i mitt tycke ganska fula men samtidigt annorlunda och därför lockande omslag. Det är så olikt alla andra omslag. Ungdomsböcker brukar ju ofta ha säljande omslag med dramatiska och/eller snygga bilder i olika färger, inte sällan med ungdomar på. Hur som helst så läste jag ett entusiastiskt inlägg om boken på bloggen Flaskposten och blev då ännu mer övertygad om att jag borde läsa boken. Den fick följa med hem för några dagar sedan och blev äntligen läst idag, från sjuksängen.
Boken handlar om ett gäng ungdomar som börjar gräva fram en ny värld under jorden. Dom börjar inne i köket hos en av dom och har efter ett tag en enorm underjordisk värld av gångar och rum som dom planerar att ständigt göra ännu större. Varför? Ja, dels vill dom undkomma ett läskigt gäng med lackjackor som kallas för Stövlarna (riktigt kusliga i all sin anonymitet). Det här gänget terroriserar folket i förorten Florida där ungdomarna bor (Florida i Argentina, inte USA). Samtidigt blir Otroso, som dom döper den underjordiska världen till, en plats att fly undan till av andra anledningar, en plats att få vara sig själv på.
I början är Otroso en hemlig plats men gruppen blir tyvärr förrådd och snart hotas deras liv och Otrosos framtid.
Detta är en mycket annorlunda, fängslande och intressant bok. Språket är fantastiskt, fyllt med bisatser, som viskningar, gjorda av den anonyma berättaren, en författare av krönikor. Berättarrösten gör att det hela känns som att dela en otrolig hemlighet med någon. Stämningen är intim och drivande, jag var fast med en gång. En annan sak jag tyckte om var alla bifigurer, detaljerna kring dom och författarens förmåga att vara rolig och saklig på samma gång. Det är en kort bok, 147 sidor, men ändå får det plats med så mycket.
Ge den här boken en chans så har du en spännande läsupplevesle framför dig.
/Helena

söndag 17 februari 2008

Ödets makt


När David Case i sista sekunden hindrar sin lillebror, som precis lärt sig gå, från att kasta sig ut från fönstret i ett försök att flyga som en fågel, börjar han tänka på alla faror som lurar runt varje hörn. Han käner sig utpekad av det lömska Ödet och han blir övertygad om att något hemskt kommer att hända honom. Han är dödsmärkt.
David försöker undkomma Ödet genom att byta utseende och namn. Han börjar kalla sig Justin Case (lysande namn, eller hur?) och hans nya utseende och förhållningssätt framkallar både åtrå och avståndstagande hos människorna runt omkring honom. Klasskompisen Peter och Justins nya vän Agnes är dom enda som kommer honom nära, om man inte räknar in Hunden, en greyhound som enbart Justin kan se.
I ett försök att komma undan bosätter sig Justin på flygplatsen, en icke-plats man befinner sig på när man är på väg till eller från en riktig plats. Men, hur mycket han än försöker så hör han ständigt Ödets sträva hemska röst som varnar och insinuerar. Justin kan inte komma undan sitt öde. Han är maktlös. Eller?

Jag gillade verkligen den här boken. Den är kuslig och tankeväckande. Faktum är att den i stil, stämning och även handling påminner mig om en av mina favoritfilmer, Donnie Darko. Boken tar upp allt grubbel som kan infinna sig när man är 15 år men från en, i mitt tycke, annorlunda och spännande vinkel.
Det som slår mig i boken är ensamheten i ungdomarnas liv. De vuxna finns där men är antingen oförmögna att förstå (Justins föräldrar), frånvarande (Peters föräldrar) eller så fokuserar dom på helt fel saker (Justins löptränare). At vara 15 år kan ibland kännas oerhört ensamt och detta kommer fram på ett sorgligt men tydligt sätt i den här boken. Äntligen en bok som är bra, välskriven (bra översättning) och engagerande på många plan. Senast det hände var nog när jag läste Bryta om.
/Helena

torsdag 14 februari 2008

Library Lovers


Idag, dagen till ära, traskar vi i personalen omkring med små rosa knappar på oss, här på biblioteket. Library Lovers, står det på knapparna och dom ingår i Svensk Biblioteksförenings kampanj. Så, antingen om du tycker att det är fånigt med Alla hjärtans dag (kommersiellt jippo som cementerar förlegade normer kring kärlek och romantik) eller om du bara älskar denna dag som går i hjärtats tecken så kan du väl passa på att älska ditt bibliotek en smula. Kom in och ta en knapp! Visa att du tycker att bibliotek är viktiga och nödvändiga.
Och så kan du ju passa på att visa din kärlek för dig själv och andra runt omkring dig idag också. Dagen till ära.
/Helena

Dramatiskt om kärlek och släktfejder


Jen och Chris i Hata Romeo har lärt sig att avsky varandra. Pga en incident som deras fäder var med om när dom var unga och inom det militära så är det en oskriven regel att familjerna ska hålla sig långt ifrån varandra. Familjerna bor dock i samma stad, och ungdomarna går ju i samma skola, så det är svårt att undvika varandra.
Jen blir överlycklig när hon ska få spela Julia i skolans uppsättning av Romeo och Julia. När hon får reda på att Chris Banner ska spela Romeo vänds dock lyckan till ilska och frustration. Jen söker tröst i sin bästa kompis Reuben, som i sin tur har egna kärleksproblem.
Författaren är den unga Rachael Wing, 16 år, och visst märks det att det är en ung person som skrivit boken. Det är svart och vitt och väldigt mycket på liv och död, precis som det kan vara när det gäller kärlek, och då inte bara under tonåren.
Jag hade föredragit att läsa boken på engelska, den svenska översättningen blir tyvärr lite stolpig och många uttryck låter krystade och fungerar helt enkelt inte så bra på svenska.
Boken är dock charmig i sin tonåriga dramatik. Detta är en aktuell men samtidigt klassisk tolkning av Romeo och Julia. Det mesta finns med: den redan nämnda familjefejden, förvecklingarna, den förtrogna amman (här i gestalt av Reuben) och t.o.m maskeradbalen, i en lite upphottad version men precis lika romantisk.
Kul med en så pass ung författare också! Alla ni som har historier inom er, skriv, skriv, skriv.
/Helena

måndag 11 februari 2008

A pair of star-crossed lovers

Håller på och läser två böcker just nu som båda inkluderar uppförandet av Romeo och Julia. I Hur kär får man bli? av Katarina von Bredow (som jag läser först nu, boken kom ut 2004) och i nya Hata Romeo, av Rachael Wing spelar detta klassiska drama en av huvudrollerna. Ja, fascinationen kring Shakespeares unga älskande kommer nog aldrig att sina. Historien har ju allt: familjefejd, våld, passionerade känslor, gift och tragisk död.
Jag minns min egen inspelning av dramat som gjordes när jag gick första året på gymnasiet. Vi var fyra personer som spelade in pjäsen och visade för hela klassen som ett uppdrag i engelskaundervisningen. Jag var en tjusig Romeo i bruna tights och någon sorts kråsskjorta och vi fick faktiskt bra betyg vill jag minnas.
Hata Romeo planerar jag att prata om i morgon på bibliotekets boktipsarkväll med tema kärlek. Författaren är blott 16-åriga Rachael Wing som debuterar med denna romantiska roman. En mycket ung debutant som trots det är äldre än vad Julia var, hon skulle ju fylla 14 år.
/Helena

Kid Svensk

Biodags i Nynäshamn. Vi var ca 6 personer (!) som "trängdes" på Bio Vågen ikväll. Vi var där för att se på en svensk/finsk prisbelönt barn/familjefilm.
Kirsi Ruotsalainen kallar sig själv för Kid Svensk. Hon bor i Göteborg med sin mamma, en mamma som inte lärt sig svenska och därför är beroende av sin dotter när det kommer till att prata med andra personer. Kid känner skam och ilska gentemot sin mamma och argare blir hon när hon tvingas spendera sommaren i Finland i stället för att få praktisera på lokalradion, en praktikplats hon vunnit genom en tävling.
I Finland blir Kids mamma en annan person, lite lyckligare, lite mer komplex, något som Kid upptäcker så småningom. Hon upptäcker också att hon och barndomskompisen Jamppe ser på varandra på ett nytt sätt nu när dom blivit lite äldre och dom testar sig fram i frustration och nyfikenhet.
Det här var en rätt märklig film, tyckte jag. Jag vet inte riktigt vad den vill säga mig. Den nuddar vid många olika teman: att leva med två kulturer, barndomens upptäckter kring vuxenvärlden och om det ibland mycket komplicerade förhållandet mellan föräldrar och barn. Mamman i filmen har förlorat sin man (Kids pappa) och lever i en för henne otrygg värld (Sverige) där hon inte förstår sin omgivning pga språket. Mammans oförmåga att göra sig förstådd bland svenskarna är dock inte lika obekväm som hennes oförmåga att göra sig förstådd hos sin dotter. Tystnaden och avståndet dem emellan är riktigt obehaglig.

Nä, jag blev inte riktigt klok på den här filmen.
/Helena

fredag 8 februari 2008

Tjusiga bokmärken



Såhär fina blev de bokmärken som Bokfika-gruppen gjorde igår torsdag. Det låg snyggt glitter över hela bordet när vi var klara!
Mellan fikat och pysslet hann jag berätta om tre favoritböcker jag tycker att alla mellan 9-12 borde läsa: Den magiska kepsen och Anna Larssons hemliga dagbok, båda av Petter Lidbeck, samt böckerna om Hedvig, av Frida Nilsson.
Nästa Bokfika kommer jag att presentera nyheter som kommit in till biblioteket. Ni som vill vara med får hemskt gärna ta med er texter ni läst eller skrivit själva och som ni vill prata om med oss andra. Anmäl er på biblioteket.
/Helena

torsdag 7 februari 2008

Ni skulle ha varit med


Ni skulle verkligen ha varit med igår onsdag när vi hade den mycket populära och, visade det sig, mycket trevliga författaren Christina Wahldén på besök på Nynäshamns bibliotek.

Vi var en liten skara på ca 12 personer som hade samlats i Konsthallen. Att vi var en liten grupp bidrog dock till att publiken vågade ställa en hel del frågor till Christina Wahldén, vilket gjorde att det hela kändes personligt, opretentiöst och ganska mysigt, faktiskt.

Wahldéns böcker behandlar otäcka ämnen såsom våldtäkt, hedersrelaterat våld, sexuella utnyttjanden och självmordstankar. På grund av de, tyvärr, ständigt aktuella ämnena, språkets rättframma och lättsamma form samt, som författaren själv poängterade, böckernas relativt korta sidantal, läses hennes böcker väldigt ofta på skolor, något som hon uppskattar. Alla böckerna lyfter fram ämnen som verkligen tål att diskuteras tillsammans med unga människor, inte minst ämnet i hennes senaste bok, För bra för att dö (som jag bloggat om här). Med tanke på att självmord är den vanligaste dödsorsaken för människor mellan 15-40 år så är detta, sorgligt nog, en otroligt angelägen bok.

Vi i publiken fick en presentation av Christina Wahldéns alla ungdomsböcker och fick även höra ett utdrag ur hennes kommande bok, Det dina ögon ser. Boken kommer i höst och handlar om en tjej som blir misshandlad av en annan tjej. Det hela bevittnas av en tredje flicka. Ska hon våga berätta vad hon har sett? Jag ser fram emot denna läsning. Bokens omslag, som är klart och som vi fick titta på, var snyggt och lockande.

En fråga som ställdes i publiken var om någon av böckerna någonsin varit aktuell för filmatisering. Vad gäller Kort kjol så har detta faktiskt diskuterats. Christina berättade om roliga manusförslag hon läst, som innehöll både isbjörnar och sjungande postkassörskor! Någon film lär det nog tyvärr inte bli, trodde hon.

Allt som allt var detta i mitt tycke väldigt lyckat och jag tror att alla i publiken var nöjda. Tack för igår alla som var med!

/Helena

onsdag 6 februari 2008

Fri att vara sig själv


Igår var jag och Johanna på bokhandeln Hallongrottan Böcker och kuriosa och lyssnade på när bokhandlaren Bitte Andersson samtalade med Karin Salmson från Vilda förlag. Vilda förlag är ett litet och ganska nystartat förlag vars vision är att:
"* Ge ut böcker som hjälper barn och vuxna att visa och känna empati, medmänsklighet och praktisk demokrati.
* Ge ut böcker som normaliserar nya och fria könsroller.
* Ge ut böcker som medverkar till en större frihet för individen att skapa sin egen identitet utan att vara fastlåst av normer och traditioner. "
Vilda förlag ger ut böcker som "krammärkts", dvs lever upp till demokratiska och jämställda värderingar.
Om du är intresserad får du gärna fråga oss på biblioteket om tips på barnböcker där karaktärerna inte framställs på könsstereotypa sätt. Två av mina favoriter just nu är den jättefina bilderboken Var är min syster? av Sven Nordqvist (som jag bloggat om här) samt Våffelhjärtat av Maria Parr (som jag bloggat om här). I båda dessa böcker har vi killar i huvudrollen, vilket i och för sig är mycket vanligt, men det är killar som är känsliga och eftertänksamma och som ser upp till och beundrar varsin tjej, i första boken en syster och i andra en granne och bästa kompis. I många böcker begränsas killar till att vara enbart tuffa, arga eller våldsamma. Här blir det mer nyanserat. Tjejernas karaktärer är i båda böckerna komplexa och intressanta, något som jag alltid välkomnar.
Att ge barn vida referensramar i livet och visa upp att livet och att människor kan se ut och vara på olika sätt är både viktigt och värdefullt.

Jag avslutar med ett tips:
Medborgarplatsens bibliotek i Stockholm har en utställning som heter "Fri att vara sig själv? Om flick- och pojkroller i litteraturen". Utställningen innehåller böcker och text samt listor med boktips att ta med sig hem. Har du vägarna förbi så rekommenderar jag en titt. Utställningen pågår 11/2-29/2.

Mer om Vilda förlag kan du läsa här.
/Helena

tisdag 5 februari 2008

Bokfikadags



Jaha, igår hade jag lite pyssel för mig hemma efter jobbet. Jag var ju tvungen att prova pysselmaterialet inför torsdag, då vi ska tillverka egna bokmärken på Bokfikat. Det blev ganska fint, tycker jag. För er som inte ser exakt vad jag gjort så står det Helena i lila glitter, på en svart och rosa fond med lite hjärtan. Jag är dock övertygad om att vi får fram ännu finare bokmärken på torsdag, plus en lista med favoritböcker också, temat för denna gång.
/Helena

fredag 1 februari 2008

Musik musik musik

Ja, detta inlägg handlar om musik.

Du har väl inte missat att Nynäshamns bibliotek köper in en hel del musik som du kan låna hem och lyssna på? Har du missat det så är det verkligen dags att upptäcka våra musikhyllor. Jag och kollegan A insåg idag att det kommit en hel del bra musik från svenska artister på senaste tiden. Av de senaste inköpen var nästan alla från Sverige: Hästpojken, Pascal, Moto boy och Lykke li, för att nämna några.

Klicka här för att se vilka skivor inom genren pop/rock som köptes in under 2007.

Och, som vanligt, vill jag påminna om att om du har egna förslag på inköp så är det bara att skriva en kommentar eller säga till vid informationsdisken.

Vad lyssnar jag själv på just nu? I min iPod är det Lykke Li, Bat for Lashes och Familjen som snurrar runt just nu. Finfina grejer! Trevlig helg på er.
/Helena

Underjordiska hemligheter i New York


Ananka Fishbein (ja, hon heter faktiskt så) upptäcker en dag att det finns hemliga gångar och rum under gatorna på Manhattan. Hennes liv blir inte sig likt efter det.
I klassen upptäcker hon plötsligt den lilla vithåriga Kiki Strike längst bak i klassrummet. Den här fascinerande tjejen, har hon alltid gått i klassen? Vem är hon? Varför håller hon sig alltid för sig själv? Ja, frågorna är många, och fler blir det.
Det visar sig att de hemliga underjordiska gångarna fungerat (och fungerar) som gömställen för tjuvar och andra ljusskygga personer. Det kan finnas kvarglömda skatter i rummen och därför föreslår Kiki Strike att Ananka ska hjälpa henne att undersöka saken. Tillsammans med fyra andra tjejer, som är experter på kemi, förfalskningar, utklädnad samt teknik (obs! tjejerna är 12-14 år), ger dom sig iväg ner i den farliga underjorden.
Boken är spännande och vilka modiga och tuffa tjejer! MEN. Jag blir så irriterad! I den här boken, såsom i så många andra, finns tyvärr den ganska klassiska scenen där Ananka, den lite nördiga tjejen, går igenom en fysisk förvandlig och man upptäcker att hon under ytan även visar sig vara snygg! Lite smink och nya kläder och så poff! så blir hon en helt ny och mer intressant person, trots att hon var smart och orädd och redan intressant innan. Jag blev riktigt besviken när det här partiet dök upp, bokens ton i övrigt är nämligen rätt så feministiskt medveten. På sidan 17 t.ex. kan man läsa följande stycke:
"Jag har lagt märke till att en av de största fördelarna med att vara flicka är att de flesta människor vägrar att ta en på allvar. Pojkar måste jämt hållas under uppsikt och blir alltid först misstänkta om det händer något, men alla förväntar sig att flickor ska göra som de blir tillsagda. Det kanske känns lite som en förolämpning, men andras låga förväntningar kan faktiskt visa sig vara en välsignelse. Om man är smart kan man nämligen vända andras dumhet till sin egen fördel. Det är förvånansvärt vad man kan komma undan med om ingen bryr sig om att hålla ögonen på en."
Well well. Läs själva och se om ni håller med. En spännande och lite annorlunda bok är det, trots allt.
/Helena