Sandvargen

Flera förskolor i Nynäshamn har varit på en teater för några månader sen som handlar om Sandvargen. Därefter har många av dem lånat böckerna om Sandvargen av Åsa Lind för att ha som högläsningsböcker.

Nu äntligen har vi våra exemplar kommit tillbaka till hyllorna och jag fick en chans att läsa dem och jag måste erkänna att jag också blev förtjust. Det roliga var att jag läste dem tyst för mig själv, men jag fick en märklig lust att läsa dem högt, vilket faktiskt hände vid flera tillfällen.

Trilogin består av: Sandvargen, Mera Sandvargen samt Sandvargen och hela Härligheten.
Det börjar med att vi får lära känna Zackarina som bor med sina föräldrar i ett hus vid en strand. När hon inte får tillräckligt med uppmärksamhet av sina föräldrar skapar hon sig en egen kamrat som hon kan vända sig till i alla lägen. Hon gräver upp denne Sandvarg ur en grop på stranden och efter det finns han alltid där för henne, att förklara sånt hon inte förstår och att finnas som stöd när något går emot henne.

Varje kapitel är rätt så fristående och ett nytt äventyr utspelas. Det startar ofta i huset och sen springer hon ner till stranden där Sandvargen alltid finns till hands för henne.
Det handlar om många vardagliga saker som till exempel hur Zackarina vaknar upp en morgon och hennes mamma har köpt henne ett par nya byxor och tagit bort de gamla. Problemet är då att Zackarina har lagt många bra saker i fickorna på de gamla byxorna och blir förfärad då mamman har slängt bort det och kallar det skräp. Zackarina söker tröst hos Sandvargen som i sin tur blir fascinerad över hur användbara fickor är, något som han i sin tur inte har. Detta gör att Zackarina glömmer det hon tidigare var upprörd över och kan komma hem glad igen.

En annan gång vill Zackarina gräva ner klockan i sanden då hon tyckte att den skapade så mycket problem där hemma. Hennes föräldrar kollade ofta på klockan och sa att det var så ont om tid, de tycks aldrig tid att fortsätta när det är som roligast. Då förklarar Sandvargen att klockan inte bestämmer över tiden utan att den bara mäter tiden. Då skyndar hon sig att springa tillbaka med klockan innan den upptäckts som försvunnen.

Jag tycker det finns en mysig humor i böckerna. Ett exempel på det är då Sandvargen kommit på en dikt till sandslottet de nyss byggt:

Färdigt! Olé! Det var det!
Zackarina tyckte att dikten var både kort och bra och ville gärna höra den en gång till. Sandvargen kliade sig på nosen och hummade en stund. Sedan sa han att det var en typisk engångsdikt, som man helst inte skulle höra mer än en gång i taget.
- Du har glömt den, va? sa Zackarina.
Sandvargen skrapade med tassen i sanden och nickade.
ur kapitlet Vem behöver Zackarina? ur Sandvargen

Det kan också handla om hur svårt det är att göra ingenting, om hur blåmärken kan ses som modighetsmedaljer och hur otäckt det kan bli att vara ensam hemma.

Detta är böcker jag rekommenderar att läsa högt för alla som vill lyssna.

/Gunilla