tisdag 27 januari 2009

Crampton Rock


De första delarna i serien om Hemligheten på Crampton Rock av Chris Mould har nu kommit till våra bibliotek. I den första boken, Amiralens arvinge, får vi möta den tanige 11-årigen Stanley Buggles som plötsligt får ärva ett gammalt gods på en ö av en avlägsen släkting som han aldrig hört talas om. Det blir att han åker dit ensam under sitt sommarlov och blir där omhändertagen av herrgårdens hushållerska. Hon har många förmaningar, förbjuder honom att gå till vissa ställen och låser in honom när mörkret faller då det finns farliga saker som härjar där ute på natten. Naturligtvis följer inte Stanley dessa regler, då skulle ju boken inte ha blivit värst händelserik. Han möter också gamla (rätt så ondskefulla) pirater som gör honom till sin kumpan för att utföra saker de inte klarar av på egen hand. I den andra boken, Våldnader i vinden, återvänder han på vintern och får uppleva ännu fler hemskheter med spöken och folk som är ute efter hans stora hus.

Jag måste erkänna att jag tycker att de är lite läskiga. Det mycket hot, våld och mord, förutom märkliga saker som trebenta hundar, varulvar och spöken. Men jag tror nog att de kan falla många i smaken som inte vill ha de där snälla, gulliga böckerna. Dessutom är böckerna fulla med härliga bilder som för att läsningen gå snabbare och sätter fart på fantasin. Dessutom har jag alltid varit förtjust när det finns med en karta över området som gör att jag lättare kan se var allting ligger och hur de tar sig runt.

Vi har att vänta några till böcker i serien. På dess hemsida kan man se att det finns i alla fall 6 böcker på engelska ur serien som i original heter Something Wickedly Weird.

Läs och rys!
/Gunilla


tisdag 20 januari 2009

Sixten & Blixten

Ni som älskar detaljerade bilderböcker borde absolut ta er en titt på Aino Havukainen och Sami Toivonens böcker om Sixten & Blixten. De har tidigare illustrerat Nopolas kapitelböcker om Risto Rappare. De som finns ute än så länge är Sixten & Blixten på dagis och Sixten & Blixtens underliga uppfinningar. I april 2009 kommer Sixten & Blixten går till jobbet. Jag ser fram emot vilka upptåg de kommer att vara med om då!

I Sixten & Blixten på dagis får vi hänga med bröderna när de ska besöka badhuset Böljan, men de tar fel på adressen och hamnar på dagiset Blöjan. Inte ont anande gör de sig beredda att bada och att få prova alla de behandlingar som man kan ta del av på ett badhus. De byter om till badkläder och simglasögon och tycker att det inte riktigt stämmer, men vägrar släppa tron att detta faktiskt är badhuset och ser till att bli väl omhändertagna av fröknarna. Alla aktiviteter som dagisbarnen ska göra vinklar dessa härliga bröder till att tro att det är olika behandlingar och utövar aktiviteterna fullt ut. Men snart får de ändå reda på att detta inte är badhuset Böljan och gör sig då redo att lämna dagiset, men då berättar de andra barnen att man inte får lämna dagiset på egen hand. Då vaknar uppfinnarlusten hos dem - men det får ni läsa om själva.

I den andra boken, Sixten & Blixtens underliga uppfinningar, får vi ta del av andra märkliga uppfinningar som man ibland undrar om man har någon nytta av, till exempel multipelglasögonen, pölmaskinen eller cykelhjälmen, som i detta fall är en kombination av en cykel och en hjälm som man för fram upp och ner. Men jag får erkänna att jag gillar idén med Livväst för folkhav. Det är som en flytväst som är packad med förnödenheter samt ett detektorhuvud som blåses upp som en ballong över huvudet så att föräldrar kan finna dig bakom hyllorna i affären.

Jag funderar på hur gamla dessa bröder från Kufböle är och var deras föräldrar är. Tycker också det är lite märkligt att de blir så varmt välkomna på dagiset där de tydligen inte är inskrivna. Men sånt kan man lägga åt sidan och sedan börja om från början och titta länge och väl på alla innehållsrika bilder.

/Gunilla

tisdag 13 januari 2009

Karate

Maktens sju hjul av Dawn Barnes och Bernard Chang som är den första boken om Karateklubben Svarta Bältet var faktiskt mer intressant än vad jag tänkt mig, eftersom kampsporter inte riktigt är mitt gebit.

Vi får följa 11-årige Max som egentligen är rätt feg och klumpig, men blir ändå utvald i den lilla skaran att tillhöra KSB (Karateklubben Svarta Bältet). Tillsammans med några klubbkompisar, Antonio, Maia och Jamie, får de instruktioner av sin sensei (som jag trodde var tvungen att vara en gammal och vis gubbe, men här är en ung blond kvinna) om sitt uppdrag att rädda Maktens sju hjul som har stulits från Livets träd av den onde Mäster Mundi. Hon öppnar De fyra dörrarnas skrin och de fyra barnen sugs in i en annan värld där de får visa prov på vad de kan inom karate.

Barnen använder sig av lite olika tekniker sinsemellan utifrån vilket djur de är. För de tre andra barnen var de självklart, Antonio är en tjur, Maia en trana och Jamie en örn. Efter mycket om och men upptäcker Max att han är en björn. De får nu slåss mot Mäster Mundi och hans tiger Puja för att återfinna de sju hjulen och sätta dem på sina platser i Livets träd. Det blir visserligen en del gräl mellan barnen, men vi kan nog alla gissa hur utgången blir.

Berättelsen går växelvis mellan vanlig text och serierutor och på slutet får läsaren också ta del av en kortfattad instruktion med de grundläggande teknikerna inom karate. Något som man får lära sig genom hela boken är att man lär sig inte karate för att slåss, utan som självförsvar. Vi får också reda på att karate betyder tom hand, alltså att man inte använder sig av redskap. Så där lärde jag mig allt något nytt.
/Gunilla

onsdag 7 januari 2009

När döden berättar en historia måste du lyssna

Den ovanliga boken Boktjuven av Markus Zusak fångade mitt intresse för ett tag sen då det var så många som rekommenderade den. Dock endast vuxna läsare, men så balanserar den också mellan att vara en roman för vuxna och en ungdomsbok. På biblioteket står den på ungdomsavdelningen.

Det är Döden som låter oss följa tyska Liesel som är 9 år 1939 då Andra världskriget bryter ut. Hon hamnar hos en fosterfamilj och där kommer hon att få uppleva mycket under några år. Hennes fosterfar lär henne läsa då hon är nyfiken på en bok som hon stulit några dagar innan som landat i snön på hennes lillebrors nygrävda grav.

Hon upptäcker lusten att läsa, att ta del av historier som hon aldrig hört förr. Hennes läslust ökar och hon ser till att få tag på fler böcker. Vissa får hon i present men de flesta stjäl hon från bokbål eller från borgmästarens privata bibliotek.

Mycket händer under kriget, de får ont om mat och andra förnödenheter, de får se tåg av judar marschera genom staden, de får kämpa för sin egen överlevnad då bomberna faller över dem. älskar sin nya pappa och delar hans åsikter. Hon hjälper sina föräldrar då de gömmer en jude i sin källare och blir god vän med honom. Det smärtar när hon upptäcker honom i ett av alla dessa marscherande tåg. Vi får följa Andra världskriget ur ett barns ögon och förstår hur svårt det var för dem att förstå att inet alla tyckte att alla människor var lika värda.

Jag funderade länge på varför denna upptagna själahämtare hinner följa lilla Liesel under alla dessa år. Visserligen korsas deras vägar vid flera tillfällen, men hur kan han veta allt som händer där emellan? Det kommer dock en förklaring till detta i slutet. Man förstår då också hur Döden kan hoppa lite i kronologin, att han tycks känna till vad som kommer att ske, vilka som kommer att dö när och hur.

Något jag tycker är intressant är hur Döden presenterar sig själv, att han som vi vanliga människor upplever stress och har en chef som ser till att jobbet blir utfört. Det finns flera inlägg mitt i berättandet som faktarutor eller med korta förklaringar, vilket jag fann väldigt intressant. Det ger en ytterligare dimension av historien. Här är två exempel:

Lite fakta
Jag bär inte omkring på någon lie eller skära.
Och jag går bara klädd i svart kåpa med huva
när det är kallt. Och jag har inte sådana där
kraniumliknande ansiktsdrag som ni verkar gilla
att förse mig med när vi har mig på distans.
Vill du veta hur jag egentligen ser ur?
Jag har hjälpa dig. Gå och leta rätt
på en spegel medan jag fortsätter. (s. 333)

Några fakta om Reinhold Zucker
Han var tjugofyra år. När han vann ett parti
kort var han skadeglad – han höll de tunna
rören med tobak mot näsan och insöp
lukten. ”Segerns ljuva doft”, brukade
han säga. Jo, förresten, en sak till.
Han skulle dö med öppen mun. (s. 493)

Detta är en bok som jag började läsa för flera veckor sen, men som jag ville läsa långsamt. Det är en bok som man vill läsa ord för ord och verkligen ta till sig av det som står. Tur att den är på närmare 600 sidor så att man fick chans att njuta.

Jag skulle nog klassa detta som en vuxenbok, men ungdomar skulle visst kunna läsa den, men då måste de ha uppnått en viss mognad för att ta till sig den. Det finns också vissa uttryck på tyska som inte alltid översätts, men ofta upprepas de gång på gång att de blir naturliga i texten.

Jag tycker att det är en vacker och tankeväckande bok som jag önskar att alla får chans att ta del av någon gång i sitt liv.

/Gunilla

torsdag 1 januari 2009

Tillbakablick på 2008

Ett år är till ända och ett nytt har startat. Jag har nu arbetat på biblioteken i Nynäshamn i strax över ett år och fått chans att blogga här i Babbelfisken i ungefär ett halvår. Jag har hunnit läsa en hel del barn- och ungdomslitteratur under denna tid och känner att det skulle passa bra med en liten topp 5-lista över några av mina favoriter, både gamla som nya, i olika kategorier.


Bilderböcker (Hcf)
Kjell och jag har ont i halsen /Caroline Bruce


Kapitelböcker (Hcf)
Spöket i rum 13 /Måns Gahrton
Mio min Mio /Astrid Lindgren
Nattens drottning /Mats Wänblad & Per Gustavsson



Ungdomsböcker (uHc)
Tillsammans /Denise Rudberg (del 2 finns också)
Boktjuven /Markus Zusak
Hungerspelen /Suzanne Collins
Mer än ögat ser /Melissa Marr
Ibland bara måste man /David Levithan


Faktaböcker för barn och unga
Take a look at dig själv /Lena Viktorin (uDg)


Vill också rekommendera en fotobok som egentligen tillhör vuxenavdelningen men som jag tycker är underbar att läsa tillsammans med vetgiriga ungar. Det är naturfotografen Frans Lantings bok Framåt! Där har han till varje uppslag satt ihop vackra djurbilder med rörelseverb som glida, störta, flaxa, stylta, sväva och hasa. I slutet kan man slå upp varje bild för att ta reda på vad för slags djur det är som kommer från hela världen. Man lär sig både om djur och fler ord om hur man kan ta sig fram.

Gott nytt år!
/Gunilla