I helgen läste jag bl.a. "den efterlängtade fortsättningen på Hjärtans Fröjd", som det står i bokens omslagstext. Hjärtans Fröjd skrevs av Per Nilsson 1992 och är berättelsen om den första kärleken, om hur stark och mäktig den är och därför oftast så smärtsam. Nu, 15 år senare, kommer alltså del två och den utspelar sig ett år efter slutet av den första boken.
Per Nilsson bygger upp spänningen genom att huvudpersonen från början berättar att boken ska handla om tolv dagar som förändrade hans liv. Trots att man inte behöver komma till slutet av boken för att förstå vad det är som har hänt så är ju detta med nedräkningar ett bra sätt att få läsaren att vilja läsa ut boken. Man vill ju inte missa någon viktig händelse under dessa tolv dagar.
Jag tyckte om Hjärtans Fröjd, första boken. Det var en dramatisk och känslofull roman där, för ovanlighetens skull, en manlig karaktär sitter och trånar och gråter och saknar den person som betyder mest men som också svikit. Jag tyckte även om slutet, frågorna som hängde kvar i luften, ovissheten. I och med uppföljaren tillåts jag inte att tänka själv och det tycker jag är tråkigt. Jag hade klarat mig utan någon "return" och ska nog helst sluta läsa uppföljare, jag blir ju oftast besviken. Men, jag är ju också hemskt nyfiken...
/H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar