Jag stannar i Kina

Vagnen med nyanlända böcker parkerade precis framför dörren till mitt kontor. I den här senaste sändningen fanns Tiger, av Jeff Stone, med; en bok som utspelar sig i Kina för mer än 350 år sedan. Fem munkar, mästare på varsin kung-fu-stil, sprids för vinden efter en brutal attack mot sitt tempel.

Detta låter spännande och annorlunda. Måste läsas!

/Helena

Slut på serien

Jag gillar verkligen serien om drakväktaren Ping. Den är spännande och underhållande och riktigt rörande mellan varven. Min absoluta favoritdel är den första men jag anser nog att serien håller genom alla tre delar. Böckerna kan läsas oberoende av varandra, så man måste inte alls ha läst dom två första för att hänga med i tredje delen. Men, nog är det roligare, kan jag tänka mig, att ha hängt med från början och att känna igen sig i berättelsen.

I den avslutande delen, Drakmåne, ska Ping föra med sig den lilla draken Kai till drakarnas fristad för att draken ska ha en chans att leva i frihet och säkerhet. Kai är dock ingen unge längre utan en ung drake som vill testa gränser och upptäcka världen på sitt eget sätt, något som kan vara påfrestande för Ping. På vägen till drakarnas fristad möter Ping och Kai naturligtvis spänning och fara. Dom träffar gamla bekanta och gör nya bekantskaper, inte minst bland nya drakar!

Jag rekommenderar verkligen den här fantasy-serien, även åt dig som inte tycker om fantasy i vanliga fall.

/Helena

Lättläst, roligt och ganska finurligt

Idag på tåget hem läste jag Ingelin Angerborns senaste barnbok, Önskestjärnan. Ingelin Angerborn har bla skrivit dom roliga böckerna om Tilda, dom som börjar med Om jag bara inte råkat... i titeln. Den här nya boken handlar dock om en helt annan tjej, Astrid, och Astrid råkar ut för något helkonstigt. Konstigt och lite läskigt, faktiskt.

När historien börjar har Astrd haft en riktigt dålig dag, hon har bråkat med sin kompis och mamma har en sådan dag när hon är gnällig och trött. På väg hem från mataffären ser Astrid en fallande stjärna och då passar hon på att önska sig något. Jag ska inte avslöja precis allt vad som händer men det hela utvecklar sig till en historia om förväxlingar, där Astrid helt plötsligt får bekanta sig med saker som matskålar, koppel och rastningspromenader.

Detta är en lättläst bok för alla i åk 1-3 som kommit en bit med den egna läsningen. En kul högläsningsbok är det också, så härmed tipsas även föräldrar och lärare.

/Helena

Där ser man.

Oj, vad många böcker ni hinner med att läsa per månad! Enligt Babbelfisken-enkäten läser 9 av 13 som läser Babbelfisken 4 eller fler böcker per månad. Det är rätt så många böcker det! Kul.

Eftersom ni tycker om att läsa så tycker jag att ni ska passa på och fira riktigt ordentligt nästa vecka. På onsdag 23/4 är det Världsbokdagen och den firas över hela världen på olika sätt. Här på Nynäshamns bibliotek ska vi fira med lite av varje: sagoläsning, öppen scen, tävlingar mm Inom kort kan du läsa mer om detta på hemsidan. Tills dess kan du ju alltid läsa mer om Världsbokdagen här.

/Helena

Odjuret, av Ally Kennen

Stephen har aldrig haft det speciellt lätt och han har ofta fått klara sig själv. Hans pappa har missbruksproblem och lämnade familjen när Stephen var liten. Hans mamma orkade inte med och lämnade bort sina barn. Därför har Stephen bott i olika fosterhem under sin uppväxt och aldrig kommit någon annan person riktigt nära. Däremot har han fått tacklas med olika fosterfamiljer, med vilka han inte alltid haft det så lätt. I sin nuvarande familj har han problem med det äldsta barnet, Carol, som ständigt irriterar och provocerar Stephen och nästan verkar hata honom på riktigt.
Nu tycker man kanske att detta är jobbigt nog men det är faktiskt så att Stephen har ännu ett problem, ett riktigt stort problem. Vid en reservoar finns Stephens största hemlighet inspärrad. Något simmar under vattenytan och måste matas med stora köttstycken. Vad kan det vara? Hur har det hamnat där? På vilket sätt är Stephen inblandad i det hela?
Odjuret, av Ally Kennen, är en spännande bok där stämningen är kuslig och nervig hela tiden. Som läsare känner man verkligen för Stephen och man vill att det ska lösa sig på ett bra sätt. Frågan är bara om detta är möjligt. Dessutom får man ta del av Stephens dramatiska barndomsminnen samt av hans ängslan över framtiden. Hur kommer framtiden att se ut för Stephen? Kommer han att få chansen att ta reda på det eller är det kört för honom?
Vill du veta hur det går tycker jag att du ska låna boken och ta del av den här spännande berättelsen på egen hand.
/Helena

Invigning!

Idag började vår dag på biblioteket med pompa och ståt. Bibliotekschef-Helen klippte bandet och vi invigde det nya barn- och ungdomsrummet, som vi är mycket glada över att äntligen ha fått. De som arbetat och gjort om ett mörkt bokmagasin till ett ljust, fint och användbart rum var med, samt många av oss från personalen. Det hela förevigades av lokaltidningen, Nynäshamns Posten.

Vi fikade och minglade lite. Sedan släcktes ljuset och plötsligt befann vi oss i skenet av stjärnhimlen. Då fick vi höra den mycket spännande berättelsen om Perseus, som vår barnbibliotekarie Johanna berättade på ett mycket bra och inlevelsefullt sätt. Det är inte ofta man som vuxen får ta del av historieberättande på det här sättet så vi satt alla som ljus och lyssnade.

Efter detta tog Siw Wahlberg, vår kollega från Bildarkivet, över och gav oss intressant information kring den mycket speciella, och snygga, bild vi gjort om till fototapet.

En mycket bra start på dagen.

/Helena

Same old, same old

Ok, av de 11 personer som svarat på enkäten här brevid så föredrar de flesta, dvs 4 personer, att läsa om kärlek/relationer. Vad bra då att jag tänkte tipsa om en bok som handlar om just detta.
Nick Hornby har för första gången kommit ut med en renodlad ungdomsroman, Slam. Renodlad säger jag eftersom Slam specifikt vänder sig till en tonårig publik (i första hand). Jag tycker dock att de romaner jag läst av honom tidigare, och som är sk vuxenromaner, faktiskt gränsar till ungdomsromaner. Hans böcker handlar ofta (alltid? har inte läst alla) om män som har svårt att handskas med vuxenlivet. Dessa män beklagar sig över sina liv, sina krävande flickvänner, sin brist på frihet och så önskar de, åtminstone indirekt, att de fortfarande vore 15 år.
I Slam är huvudpersonen faktiskt 15 år. Han heter Sam och bor tillsammans med sin unga mamma i en lägenhet. Pappan finns med i periferin och på fritiden ägnar sig Sam helst åt att skejta, gärna tillsammans med sina kompisar. Hans stora idol, skejtaren Tony Hawk, hänger som en affisch på väggen och med denna affisch pratar Sam, om livet och om annat han behöver få råd om. Och Tony Hawk svarar. Eller, det är snarare så att Sam har läst Tony Hawks självbiografi Hawk- Occupation: Skateboarder sådär en 50 gånger och varje gång han behöver ett råd så kommer något citat från boken fram i hans huvud som ett svar på frågan. Ibland passar citatet bra och ibland inte alls lika bra (detta är riktigt roligt ibland).
Sen så händer det saker. Sams liv "drabbas" av något stort och oväntat (jag säger inte vad för att inte sabba läsningen för någon men jag kan säga att det som händer Sam händer en hel del andra romankaraktärer just nu, en trend inom ungdomslitteraturen skulle man kunna säga, så det säger jag).
Hornbys stil är sig lik. Huvudpersonen vänder sig direkt till läsaren i ett rättframt och enkelt språk och vi som läser förväntas komma Sam nära, förstå honom och nicka förstående under hela läsningens gång. Populärkulturella referenser finns det även i den här boken även om låttitlar bytts ut mot Tony Hawk-citat.
Jag vet inte. I den här boken är huvudpersonen 15 år och jag har lättare att köpa hans ångest och rädsla (feghet?). Men, det är ju alltid såhär i Hornbys böcker. Kvinnorna är vuxna och ansvarstagande och männen är små rädda pojkar som vägrar ta tag i det som de borde ta tag i. Och så ska man som läsare sympatisera med dom, männen/killarna! Är det bara jag som inte finner detta speciellt charmigt? Jo, jag har humor och visst känner även jag som vuxen att det ibland vore skönt att vara ung igen, slippa ansvar och "vuxenbekymmer" men please! Så länge vi uppfostrar våra pojkar och flickor olika så kommer Hornby-mönstret aldrig att förändras. Tjejer vet redan i 3-årsåldern att de förväntas vara duktiga, hjälpa till och ta hand om andra personer i deras närhet. Pojkar däremot uppmuntras till att ha kul, busa och ta vara på sin fritid. Det fnittras över pojkars busighet och det skakas på huvudet: "Boys will be boys" och allt sånt. Inte konstigt att många killar sedan freakar ut när de helt plötsligt förväntas ta tag i allvarliga och ansvarsfyllda uppgifter och bli vuxna. Nej, Hornby-mannen är inte alls charmig i min värld.
Boken är dock läsvärd och inte minst i en skolklass. Den inbjuder till en hel del diskussioner.
/Helena

Guldtävling med Lasse och Maja.

På LasseMajas detektivbyrås hemsida kan man läsa att för att fira att böckerna om LasseMaja har sålts i över en miljon exemplar (många!) så har man fixat en spännande tävling. Man har lagt guldsedlar i några av böckerna ur första upplagan av senaste LasseMaja-boken, Fotbollsmysteriet. Har man tur att hitta en biljett vinner man ett pris. Hm...Kalle och chokladfabriken, någon?
/Helena

Nya barnrummet är klart!

På bilderna ser ni några vinklar av Nynäshamns biblioteks nya fina barnrum. På golvet finns en härligt röd stor matta med kuddar man kan sitta på. På taket lyser en stjärnhimmel upp och på ena väggen har vi satt upp en jättehäftig fototapet gjord efter ett fotografi från början av 1900-talet.

Rummet är till för att ha sagostunder, kurser, utställningar, bokprat och mindre teaterföreställningar. En hel skolklass får plats i rummet så äntligen har vi någonstans att vara när vi får klassbesök på biblioteket. Tjoho!

/Helena

Saga och verklighet om utseendets betydelse

Ibland är jag segare än sirap vad gäller läsningen av vissa böcker. Jag börjar, läser lite, byter bok, fortsätter läsa på den första igen, och så håller det på.
Hemligt ansikte, av Inger Edelfedt, har legat på mitt bord ett tag nu. Jag har velat läsa den sedan den kom ut i höstas (boken har dock inte legat på mitt bord ända sedan i höstas, fullt så seg är jag inte) men nu har jag äntligen läst klart den.
Det här är en bok för dig som gillar sagor. Och det gör vi väl alla lite nu och då. Visst är det så?
När Astrid, 13,5 år, får vattkoppor, får hon bo hos sin bohemiska moster i två veckor för att inte smitta sin bror, som måste koncentrera sig på sina studier. Den bohemiska mostern (ni vet hur den bohemiska mostern brukar se ut, en kvinna med rödfärgat okammat hår, färgglada kläder från Indiska, med ett oorganiserat hem och ett trassligt privatliv) är dessutom författare och för att muntra upp Astrid, som känner sig som ett monster med alla sina vattkoppor, skriver moster Malin sagan om prinsessan Primavera. Primavera har en hemlighet som är så hemsk att hon ständigt måste gå omkring iklädd en mask och handskar.
Det jag gillade med boken var att vartannat kapitel är ett kapitel av sagan och vartannat ett avsnitt ur Astrids värld. Jag gillar också att sagan påverkas av Astrids liv; Astrid har nämligen inte bara sin sjukdom att tänka på, hon har en taskig kompis på skolan och så är hon kär i en kille men vågar inte säga något till honom om detta. Samtalen mellan moster Malin och Astrid påverkar sagans utformning.
Bokens avsikt, förutom att roa och underhålla, är att ta upp frågan om varför det är så viktigt för så många med ett vackert utseende. Boken vill med andra ord ganska så mycket på en gång och jag kan tycka att sagodelen mellan varven känns en smula rörig. Det här blev tyvärr ingen favorit hos mig men boken är absolut läsvärd.
/Helena

Lättläst om magisk sten

I Stenkoll, av Catherine MacPhail, får vi träffa Nick. Under en skolutflykt, som Nick mest tycker är ganska tråkig, hittar hans kompis Ravi en sten. Ravi och klassens lärare tycker att det är spännande med den nya stenen men Nick kan inte begripa varför. Det finns ju annat intressant att tänka på. Pamela, t.ex. Plötsligt börjar dock Nick tycka att stenen är väldigt intressant. Varför det? Jo, det verkar som om den förverkligar människors önskningar. När Ravi inte märker det så stjäl Nick stenen från honom. Här ska det önskas grejer. Men det blir inte riktigt som Nick hade tänkt sig./Helena