Ibland är jag segare än sirap vad gäller läsningen av vissa böcker. Jag börjar, läser lite, byter bok, fortsätter läsa på den första igen, och så håller det på.Hemligt ansikte, av Inger Edelfedt, har legat på mitt bord ett tag nu. Jag har velat läsa den sedan den kom ut i höstas (boken har dock inte legat på mitt bord ända sedan i höstas, fullt så seg är jag inte) men nu har jag äntligen läst klart den.
Det här är en bok för dig som gillar sagor. Och det gör vi väl alla lite nu och då. Visst är det så?
När Astrid, 13,5 år, får vattkoppor, får hon bo hos sin bohemiska moster i två veckor för att inte smitta sin bror, som måste koncentrera sig på sina studier. Den bohemiska mostern (ni vet hur den bohemiska mostern brukar se ut, en kvinna med rödfärgat okammat hår, färgglada kläder från Indiska, med ett oorganiserat hem och ett trassligt privatliv) är dessutom författare och för att muntra upp Astrid, som känner sig som ett monster med alla sina vattkoppor, skriver moster Malin sagan om prinsessan Primavera. Primavera har en hemlighet som är så hemsk att hon ständigt måste gå omkring iklädd en mask och handskar.
Det jag gillade med boken var att vartannat kapitel är ett kapitel av sagan och vartannat ett avsnitt ur Astrids värld. Jag gillar också att sagan påverkas av Astrids liv; Astrid har nämligen inte bara sin sjukdom att tänka på, hon har en taskig kompis på skolan och så är hon kär i en kille men vågar inte säga något till honom om detta. Samtalen mellan moster Malin och Astrid påverkar sagans utformning.
Bokens avsikt, förutom att roa och underhålla, är att ta upp frågan om varför det är så viktigt för så många med ett vackert utseende. Boken vill med andra ord ganska så mycket på en gång och jag kan tycka att sagodelen mellan varven känns en smula rörig. Det här blev tyvärr ingen favorit hos mig men boken är absolut läsvärd.
/Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar