Spännande monster

Har precis läst första delen av Stora skräckens gränd som heter Vampyrens huggtand av Tommy Donbavand. Vi får lära känna Lukas Watson som sedan en tid tillbaka börjat förvandlas till varulv då han blir arg. Detta sker dock en gång för mycket och S.P.Ö.K.A.B. för bort Lukas och hans föräldrar till Stora skräckens gränd där det är fullt med märkliga varelser som vampyrer, mumier och zombier.

Lukas vill inte stanna kvar i denna gränd då han ändå känner sig alldeles för vanlig och hans föräldrar är helt förskräckta bland annat då det knackar på en vampyrfamilj som vill hälsa dem välkomna. Lukas finner snabbt en vän i Resus som (kommer det fram till lite senare) inte är en vampyr utan bara låtsas vara det genom att färga håret svart, ha på sig en mantel och använder löständer då hans föräldrar Bella och Alston är av äkta vara. Snart blir de en trio när mumien Kleo gör dem sällskap för att finna en väg ur ut Skräckens gränd.

De får reda på att de först måste finna en bok som den onde Otto Flin har beslagtagit. I denna bok ska de få reda på hur de ska finna reliker från grändens urinvånare. Först måste de finna vampyren greve Negatovs huggtand (därav titeln).

Jag har inte hunnit läsa de andra tre delerna, men har förstått att de där ska söka vidare efter relikerna. Del två heter Häxans blod, del tre Mumiens hjärta och del fyra Zombiens skepnad. Jag skulle nog rekommendera denna serie till både tjejer och killar i åldern 8-13 år.

/Gunilla

Uppskjuten resa

...till vildingarnas land. Det verkar som om vi får vänta ett tag till på Spike Jonzes filmatisering av Maurice Sendaks bilderbok. Enligt SF:s hemsida kommer filmen att ha premiär först den 29/1 2010 och inte i november i år, som vi tidigare skrivit. Nu har jag i alla fall läst Dave Eggers romanversion, som filmen delvis är baserad på. Eggers bok (som finns att låna här på biblioteket) har sina poänger, men resan till vildingarnas land gör sig fortfarande bäst som bilderbok. Romanen känns mer som en barnbok för vuxna med nostalgiska minnen av originalet än som något för dagens barn. Inte nödvändigtvis något fel i det i och för sig - Spike Jonze verkar dessutom ha velat göra en film om barndomen som tillstånd snarare än en renodlad barnfilm. Boken kan nog ändå funka även för 7-12-åringar, kanske särskilt som högläsningsbok. Än så länge finns den dock bara på engelska.

Maurice Sendak växte upp i Brooklyn, New York, som son till polsk-judiska emigranter. I en intervju i Newsweek berättar den nu 81-årige Sendak om vildingarnas förebilder. Fritt översatt: "Förebilderna till monstren var mina släktingar. De kom från Europa, och vissa helger kom de för att äta middag och mamma blev tvungen att laga mat. Tre fastrar och tre farbröder som praktiskt taget inte pratade engelska alls. De grabbade tag i oss och vred om våra kinder och tyckte att de visade sin kärlek på det sättet. Och jag visste att mamma var ganska värdelös på att laga mat - det tog evigheter innan maten blev färdig, och det verkade fullt möjligt att de skulle kunna få för sig att äta upp mig eller något av mina syskon. I vår vilda fantasi var de fullt kapabla till det. Vi kunde inte gärna smaka sämre än mammas mat. Så det är alltså de som är vildingarna. Främlingar, vilse i Amerika, utan språk."

/Mattias

Riktigt läskigt

För något år sen läste jag Coraline av Neil Gaiman och tyckte den var rysligt bra. Den var så där obehaglig att det kröp kalla kårar längs ryggen på mig. För några månader sen kom den på DVD och jag såg den nu i helgen. Självklart var vissa saker ändrade, de har exempelvis lagt till en kille som i filmen fungerar som en vän till Coraline, men jag tyckte ändå den var bra. Dock gillar jag boken bättre, det blir ju ofta så när man läst boken före man ser filmen.

Den handlar om Coraline Jones som flyttar in i en av lägenheterna i en mystiskt hus med sina upptagna föräldrar. Eftersom hon inte har något att göra går på på upptäcksfärd och upptäcker den låst dörr. Efter att de funnit nyckeln finner hon till sin besvikelse att den inte leder någonstans. Det är bara en vägg bakom dörren.

Men detta lugnar inte ner hennes nyfikenhet och hon återvänder ensam lite senare och då finns det en lång tunnel som leder till en identisk lägenhet. Där finns också en man och en kvinna som ser precis ut som hennes föräldrar, förutom att de har knappar istället för ögon. Detta är hennes andra föräldrar. De ger henne uppmärksamhet och allt hon vill ha, vilket Coraline blir glad över, men samtidigt känner hon att det är något som inte stämmer. Så när de ber henne stanna hos dem väljer hon ändå att återvända till sitt riktiga hem.

Men när hon kommit dit så är hennes föräldrar försvunna. Hon finner dem inlåsta i en spegel och för att hjälpa dem måste hon nu återvända till den andra lägenheten. Där upptäcker hon att den andra mamman inte alls var så snäll som hon först visade sig vara. Coraline finner även andra barn som blivit lurade av henne och gömt deras själar och låst in den. Coraline. Måste nu finna barnens och hennes föräldrars själar för att själv inte fastna där. Till sin hjälp får hon en sten med ett hål i som för att man kan se själarna (lite som i Spiderwick när man ska kunna se oknytten). Coraline måste ta till all sitt mod och sin list för att klara av detta samtidigt som hon har den ruskiga andra mamman efter sig.

Läs och rys!

/Gunilla

Trollkarlens elefant, av Kate DiCamillo

När en trollkarl råkar trolla fram en livs levande elefant i den lilla staden Baltese leder det till en rad olika, men på samma gång sammanhängande händelser, där ett antal olika människors liv binds samman genom deras längtan efter frihet, kärlek och känslan av att befinna sig där man hör hemma.

Trollkarlens elefant är en bok om drömmar, magi och tron på att allt är möjligt. Språket är poetiskt och mellan varven kryddat med torr humor, och boken är illustrerad med mörka vemodigt vackra bilder.

Jag har svårt att hitta en självklar målgrupp för den här boken. Boken tilltalar vuxna, det vet jag efter att ha hört och läst kollegors åsikter om den, men bland den tänkta målgruppen, barn mellan 7-10 år tror jag nog att den kan upplevas som svårtillgänglig och lite för drömsk bland många. Trollkarlens elefant är en bok där tänkta målgrupper inte är betydelsefullt, boken hittar nog fram till sina läsare, det är jag säker på, och dessa finns bland såväl barn som vuxna. Så länge man uppskattar att läsa magiska fantasifulla berättelser tycker man om Trollkarlens elefant.

/Helena

Läskig högläsning

Gunilla bloggade för ett tag sedan om En natt på Daemon Hall och nu har även jag läst den och tycker att den är både småläskig och småfyndig. Som läsare lockas jag av att ta del av de fem ungdomarnas skräcknoveller genom vilka det på olika vis går att få en inblick i ungdomarnas egna liv och hemligheter. Att En natt på Daemon Hall i och med sitt upplägg fungerar bra som högläsningsbok fick mig att dra paralleller till Onkel Montagues spökhistorier, som även den består av korta mer eller mindre skräckiga noveller. Är man lättskrämd av sig kan det vara kul att läsa böckerna högt tillsammans med en kompis eller så kan man hitta inspiration till egna läskiga berättelser om man är road av att författa på egen hand. Snygga omslag har de också, böckerna.
/Helena

Härligt läskigt

Förra veckan hade vi höstens första Bokfika här på biblioteket. Temat var skräck och jag och Mattias samt 8 barn satt i vårt mysiga sagorum med dämpad belysning och tända ljus. Vi tipsade om bra småläskig litteratur, hade en frågesport om monster och annat läbbigt och tände upp och åt lite bullar när vi behövde en paus från allt det mörka och skrämmande.

I veckan har det kommit in två böcker till biblioteket som även de handlar om läskiga saker. Dels har åttonde delen i serien om halvvampyren Darren Shan hamnat på hyllan. Den heter Nattens bundsförvanter och omslaget ser ut så här:

För den som föredrar drakar har vi fått in Genom rök och eld, tio drakberättelser bearbetade av Chris Mould. Den här boken kombinerar korta drakberättelser med vackra och spännande bilder av, ja, drakar, men även andra detaljrika och stämningsfulla jättefina bilder som man kan titta på riktigt länge.

Som det står på baksidan av boken: Läs om du törs...!
/Helena

Skräck

Jag ser sällan på skräckfilmer, köper inte riktigt illa gjorda monster som raglar omkring. Det som funkar bäst för mig är den mer psykologiska upplägget som gör att det kryper i nackskinnet.

Många böcker med spökhistorier som vi har på biblioteken är rätt mesiga och förutsägbara, dessa dissas av barn som kommit upp i mellanstadieåldern. Men nu har jag läst en bok som jag tror kan funkar för dem, så till vida att de är vana läsare, för denna bok är skriven för ungdomar. Boken jag talar om heter En natt på Daemon Hall och är skriven av Andrew Nance.

Upplägget är inte helt unikt, men fungerar bra tycker jag. En författare, vid namn Ian Tremblin, som skriver skräckböcker har inbjudit ungdomar till en tävling där de ska skriva sin bästa skräckhistoria och skicka in den till honom. Priset är att få sin berättelse publicerad i den skräckbokserie Makabra mästerverk som Tremblin ger ut. Han har nu funnit fem finalister som alla ska komma till och spendera en natt på Daemon Hall, även kallat Huset på Slaktarkullen. Här ska de läsa upp sina historier för varandra för att Tremblin ska avgöra vinnaren utifrån både deras författarskap och berättarteknik. De är alla fria att lämna huset när de vill, men då förlorar de också chansen att vinna.
I inbjudningsbrevet får de fem finalisterna reda på att de inte får ha med sig något förutom en sovsäck. Ficklampor, kameror, mobiltelefoner, mp3-spelare och andra former av inspelningsutrustning är förbjudet att ta med sig.
Brevet från Tremblin avslutas med:
Jag har bifogat ett avtal i vilket jag frånsäger mig allt ansvar i händelse av död, skada, demonisk besatthet eller paranormal påverkan. Låt en målsman skriva på avtalet och skicka det sedan tillbaka till mig så fort som möjligt.

Detta är något borde tas på allvar.

De fem ungdomarna anländer till det stora huset. De möter den märklige Tremblin och de börjar läsa upp sina berättelser en efter en och efter varje avslutad berättelse släcker de ett av de nio stearinljusen som är deras enda ljuskälla. Och snart börjar ungdomarna försvinna en efter en efter en ramsa i stil med Agatha Christie:
Fem små finalister stod skrämda vid en port. En försvann ner i ett hål, sen var de fyra fort.
Fyra små finalister undrade vad som skulle ske. En drogs ut i mörkan natt, sen var de bara tre.
Tre små finalister ville ut på böljan blå. En fick gå på plankan, sen var de bara två.
Två små finalister skulle fly sin väg. En bröt nacken i ett fall och kvar var bara en.
Den sista finalisten trodde vinsten nu var klar. Men stackarn blev visst galen – och så var det ingen kvar.

Idén med att använda sig av en ramberättelse vari man placeras flera berättelser i är inte nytt, men utförs på ett snyggt sätt. Alla berättelser är väldigt olika varandra vilket väcker nyfikenhet om hur nästa är upplagd. En är faktiskt utformad som en dikt medan en annan som ett chatrum. Känns modernt och verkligt.

/Gunilla

För alltid…

I förra inlägget tipsade jag om böcker som utspelar sig på sommaren. Här är en bok som utspelar sig denna sommar, alltså 2009.

Det är Nora som ska spendera två månader hos sin mammas väninna Vanja ute i en öde skog då hennes mamma ska iväg på en slags pilgrimsfärd och finna sig själv. Nora ser inte fram emot att vara ifrån sin bästa kompis och pojkvän så länge, men hon har inget val. Hon har dock fått en ny mobil av sin mamma som en tidig 13-årspresent vilket gör att hon i alla fall kan ha kontakt med och se på foton av sina vänner. Men märkliga saker börjar snart att hända. Hon får sms från en okänd person och numret det kommer ifrån är det samma som hennes födelsedatum. Hon tycker sig känna igen ett hus som ligger en bit från Vanjas hus, vilket känns kontigt då hon aldrig har varit där tidigare. Hon börjar också drömma om personer som en gång bott i detta hus men som varit döda länge. Dessutom hörs märkliga steg i trappan hos Vanja och en godnattvisa börjar spelas under hennes första natt där. Vanja menar på att det spökar men Nora tror ju inte på spöken och kämpar för att få fram naturliga förklaringar till allt som sker.

För alltid… är en spännande bok av Ingelin Angerborn som tidigare skrivit bland annat Pussar och P.S., Kramar och krångel, Hjärtslag och hjärnsläpp och Önskestjärnan.

/Gunilla

Sommarlovsläsning

På sommaren kan det vara kul att läsa böcker som utspelar sig på sommaren. Ett exempel på detta är trilogin Tillsammans av Denise Rudberg, som heter Tillsammans, Tillsammans - andra boken samt Tillsammans - tredje boken. De handlar om tre ungdomar - ensamvargen Theresa, sportige Jakob och rikemansungen Alexander - som finner varandra trots att de har olika bakgrund. Det är mycket vänskap, en del kärlek och en dos spänning. Vill inte berätta för mycket! Jag önskar dock att dessa fanns då jag var i tonåren.
Jag skulle rekommendera att läsa dem i rätt följd då de tar vid direkt efter varandra. Har också hört att det kan bli en fortsättningsserie där vi får följa Theresa och Alexander i deras vidare äventyr.

För er lite yngre, runt 9-12 år, finns rymmarböckerna av Bo R. Holmberg. Än så länge har det kommit två böcker om Brandon och Teresa: Ska vi rymma? och Vi rymmer igen!
Det är en slags Romeo och Julia-känsla med denna förbjudna kärlek. Brandon bor i en husvagn på en camping med sin mamma och hennes kriminella kille Kjell, Teresas familj är rikare och bor i ett sommarhus i närheten. Brandon är inte välkommen hos Teresa, hennes pappa vill förbjuda sin dotter att ens träffa denne kille, men med lite lögner så lyckas de få träffas emellanåt. Tyvärr tvingas Brandon flytta iväg då Kjell får polisen efter sig, men snart rymmer han därifrån och letar upp Teresa och övertalar henne att rymma tillsammans med honom. Det hela blir väl inte så smidigt som de hade önskat, men lovar varandra att göra att nytt försök. Bok två tar nu vid och denna gång planerar de sin rymning lite bättre men de stöter ändå på fler problem.

/Gunilla

Semesterstrul

Hade nog för höga förväntningar när jag läste denna bok och blev kraftigt besviken, hade hoppats på mer humor. Torbjörn Flygt har tidigare skrivit vuxenböcker och detta är hans första bok för barn som heter Fiskplåt och bajsdrakar. Vi får följa med en familjen Praat under en dag då de ska ge sig iväg på sin semesterresa till Italien och vi får se det ur barnens perspektiv. Det är sjuåriga Anna och femårige Anton som iakttar sina föräldrar som försöker lösa de situationer som dyker upp.

De kommer snart till att sätta sig i bilen och då har de minsann glömt ett och annat. Sen kör de igenom Danmark och en bit in i Tyskland för att där sätta bilen och sig själva på tåget för att sen vakna upp i Italien nästa morgon. Det största problemet sker nu i och med att mamman inte kommer med tåget och det är hon som har alla biljetter och pengar. De kan inte heller nå henne då pappan tog mobilen ifrån henne då hon hela tiden hade suttit och pratat med sitt jobb under den första delen av resan.

Pappan får försöka lösa det på egen hand, och jag får allt erkänna att jag är glad att inte ha en sådan far. När konduktören kommer för att se biljetterna drar pappan till med ett påhittat luffarspråk som förbryllar konduktören till en sån grad att han lämnar dem. När de sedan ätit på restaurangen på tåget så uppmanar pappan sina barn att smita ifrån notan. Först smiter han med Aron som måste gå på toa och lämnar Anna där själv sittandes med sin efterrätt.
Allt löser sig till slut och familjen möts upp i Italien. Men jag kommer inte att ta en tur med denna familj igen.

/Gunilla

Sommar och bad!

Nu är det sommarlov och vi på Babbelfisken kommer att ta oss lite ledigt, därför kommer vi inte att skriva lika ofta. Men självklart vill vi passa på att tips om böcker där det badas på stränder, för det hoppas vi ju att det blir mycket av under den närmaste tiden.

Nu har del fyra i serien om Hotell Gyllene Knorren av Måns Gahrton och Johan Unenge kommit, och den heter Sommarkaos på guldkusten. Det lite för få gäster på hotellet så familjen bestämmer sig för att annonsera. De förväntar sig barnfamiljer som gäster med istället kommer en grupp gamla tanter och ett hårdrocksband. Det blir mycket planerande för att de inte ska störa varandra. Ett annat problem är att familjen har utlovat i sina annonser att de har en sandstrand. Det enda de har är en hög sand som ligger på fel ställe. Detta löses genom att de bygger en sandbana som ska föra sanden så att den hamnar vid vattnet. Det hela löser sig smidigare än väntat och sandbanan blir en vattenrutschbana. Och fler gäster vill komma och bo hos dem, så många att de själva får ta en semester.

De tidigare böckerna i serien Hotellet Gyllene Knorren är:
1. Den mystiska gästen
2. Spöket i rum 13
3. Loke den lömskes skatt


Jag vill också tipsa om en personlig favorit från 90-talet, Olof och Lena Landströms böcker om Nisse. Den som passar bäst nu när sommaren är här är Nisse på stranden. Inte lika mycket drama, men riktigt charmig. Nisse och hans mamma cyklar till stranden, efter en stund börjar det regna och då försvinner alla andra från stranden. Men Nisses mamma säger att hon minsann ska bada i alla fall. Nisse vill också testa att hoppa i och upptäcker att det var riktigt skönt att vara i vattnet då det regnar. Han lyckas också ta sig några simtag till sin mammas förtjusning. När de kommit upp äter de ur matsäcken och de andra badgästerna återvänder då det slutat regna. Och sen cyklar de hem igen.
Andra böcker om Nisse är:
Nisses nya mössa
Nisse hos frisören
Nisse går till posten


Vill man ha lite mer drama kan man läsa När lilla syster Kanin badade i det stora havet av Ulf Nilsson och Eva Eriksson från 1987. Här får vi träffa den modiga lilla syster Kanin som slänger sig i havet så fort de nått stranden. Storebror blir genast orolig då vågorna är så stora att han inte kan se henne. Lilla syster Kanin blir dock arg på sin storebror när han räddar henne och så hoppar hon i igen. Då berättar storebror att det finns en massa hemska varelser i vattnet. Då tänker lilla syster till och menar att Gamla Dockan blev visst lite rädd, så storebror får komma och rädda dem igen. Den snälle storebrodern gräver en egen sjö till lilla syster Kanin på stranden där hon och Gamla Dockan kan bada fritt från hala ålar och tång.


Ha en trevlig sommar och simma lugnt!

/Gunilla

Stillsam och sorgsen, fast med en gnutta hopp

Detta är bland de mest sorgliga böcker jag någonsin läst. Det gjorde ont i mig när jag läste om vad som händer djuren i denna bok. Kathi Appelt har lyckats skriva en allåldersbok som verkligen berör och David Small har gjort finstämda illustrationer till den. Boken heter Lova att du går tillbaka och börjar med att vi möter en katt som hör en kedjad hunds ylande om sin ensamhet. Hon letar upp honom för hon förstår att han behöver någon hos sig. Hunden, Ranger, förklarar för henne att det inte är säkert för henne att stanna där då hans ägare, Gäddansikte, är en särdeles grym typ av människa. Vi får veta att Gäddansikte inte är född elak utan har blivit mycket illa behandlad under sin uppväxt vilket har gjort honom till den han nu är. Den lilla spräckliga katten tvekar då hon snart ska föda, men bestämmer sig för att stanna hos Ranger.

När Sabine och Puck kommit till världen blir de en liten omaka familj där under Gäddansiktes hus. Den spräckliga katten får ge sig ut i skogen för att skaffa mat till dem alla medan Ranger passar de små kattungarna, då det är sällan som han ger sin hund någon mat. Ungarna får reda på att de måste alltid hålla sig där Undertill (bokens originaltitel är The Underneath) men de är ju så små och nyfikna på världen. En tidig morgon vågar sig Puck ut i det Öppna fast han vet mycket väl att han inte får. Han välkomnas av solens varma strålar mot sin päls och kan inte förstå varför detta ställe kan vara så farligt. Då hugger Gäddansikte tag i honom, vilket gör att hans mamma vaknar till och springer ut för att rädda honom. Ranger kämpar så gott han kan, men han sitter hårt fast i kedjan runt halsen som skaver genom pälsen. Detta gör att de båda katterna blir infångade av Gäddansikte och han kör iväg med dem till bäcken för att dränka dem.

Vår spräckliga kattmamma mister sitt liv i bäcken, men hennes son kämpar starkt och klarar sig ur bäcken med sin mammas förmanelse att han måste gå tillbaka för att ta hand om sin syster och bryta sönder Rangers kedja.
Nu har vi inte ens kommit till en tredjedel av boken och det kommer att hända mycket för lille Puck som nu har ett stort ansvar som vilar på hans axlar.

Samtidigt som vi lära känna denna lilla familj så finns det en parallellberättelse. Det är lamian (till hälften orm, till hälften människa) mormor Mockasin som ligger i ett krus nergrävd under trädens rötter. Där han hon legat i tusen år och drivs av ett ursinne att hämnas på den som stal hennes dotter ifrån henne genom kärlek. Detta gör att hon hatar alla som utstrålar kärlek, vilket gör att man befarar det värsta då hon möter vår lilla familj. Den enda som mormor Mockasin är vän med är Alligatorkungen, men uråldrig reptil som växt sig riktigt stor och som Gäddansikte vill fånga. Men frågan är vem som fångar vem.

Denna bok står i biblioteket på hyllan för barnen i slukaråldern (Hcg, 9-12 år) men jag skulle rekommendera den för alla från 12 år och uppåt. Detta är mer en magisk berättelse om kärlek och naturen än att den är spännande och fartfylld. Den har över 300 sidor, men lämnar ingen oberörd. Kanske kan fungera som högläsningsbok. Hör gärna av er om ni provat det.

/Gunilla

Nim och den hemliga ön

Wendy Orr har skrivit en härlig äventyrsbok om flickan Nim som klarar sig på egen hand då hennes pappa är ute till havs och utför vetenskapliga experiment. Hennes mamma är försvunnen sen länge då hon undersökte en blåvals maginnehåll, och valen blev skrämd av turister och försvann ner i djupet med Nims mamma i sin mage.

Nim har dock vänner på ön; vattenleguanen Fred, sjölejonet Selkie och havssköldpaddan Chica. De fyra fungerar ungefär som syskon som är bra på olika saker. Det känns lite Pippi Långstrump över det hela.

Nim får även lite råd och hjälp av en författare, Alex Rover, som hon har mejlkontakt med. En författare som skriver om hjältar som kämpar mot skurkar men som själv är jättefeg. Alex bestämmer sig att samla mod och ta sig ut till den öde ön för hon blir förskräckt då Nim är alldeles ensam på ön. Nims pappa har nämligen råkat ut för problem och inte kommer tillbaka till ön som bestämt och en storm är på väg mot ön…

Nim och den hemliga ön finns nu också att låna på DVD på Nynäshamns bibliotek.



/Gunilla

Sandvargen

Flera förskolor i Nynäshamn har varit på en teater för några månader sen som handlar om Sandvargen. Därefter har många av dem lånat böckerna om Sandvargen av Åsa Lind för att ha som högläsningsböcker.

Nu äntligen har vi våra exemplar kommit tillbaka till hyllorna och jag fick en chans att läsa dem och jag måste erkänna att jag också blev förtjust. Det roliga var att jag läste dem tyst för mig själv, men jag fick en märklig lust att läsa dem högt, vilket faktiskt hände vid flera tillfällen.

Trilogin består av: Sandvargen, Mera Sandvargen samt Sandvargen och hela Härligheten.
Det börjar med att vi får lära känna Zackarina som bor med sina föräldrar i ett hus vid en strand. När hon inte får tillräckligt med uppmärksamhet av sina föräldrar skapar hon sig en egen kamrat som hon kan vända sig till i alla lägen. Hon gräver upp denne Sandvarg ur en grop på stranden och efter det finns han alltid där för henne, att förklara sånt hon inte förstår och att finnas som stöd när något går emot henne.

Varje kapitel är rätt så fristående och ett nytt äventyr utspelas. Det startar ofta i huset och sen springer hon ner till stranden där Sandvargen alltid finns till hands för henne.
Det handlar om många vardagliga saker som till exempel hur Zackarina vaknar upp en morgon och hennes mamma har köpt henne ett par nya byxor och tagit bort de gamla. Problemet är då att Zackarina har lagt många bra saker i fickorna på de gamla byxorna och blir förfärad då mamman har slängt bort det och kallar det skräp. Zackarina söker tröst hos Sandvargen som i sin tur blir fascinerad över hur användbara fickor är, något som han i sin tur inte har. Detta gör att Zackarina glömmer det hon tidigare var upprörd över och kan komma hem glad igen.

En annan gång vill Zackarina gräva ner klockan i sanden då hon tyckte att den skapade så mycket problem där hemma. Hennes föräldrar kollade ofta på klockan och sa att det var så ont om tid, de tycks aldrig tid att fortsätta när det är som roligast. Då förklarar Sandvargen att klockan inte bestämmer över tiden utan att den bara mäter tiden. Då skyndar hon sig att springa tillbaka med klockan innan den upptäckts som försvunnen.

Jag tycker det finns en mysig humor i böckerna. Ett exempel på det är då Sandvargen kommit på en dikt till sandslottet de nyss byggt:

Färdigt! Olé! Det var det!
Zackarina tyckte att dikten var både kort och bra och ville gärna höra den en gång till. Sandvargen kliade sig på nosen och hummade en stund. Sedan sa han att det var en typisk engångsdikt, som man helst inte skulle höra mer än en gång i taget.
- Du har glömt den, va? sa Zackarina.
Sandvargen skrapade med tassen i sanden och nickade.
ur kapitlet Vem behöver Zackarina? ur Sandvargen

Det kan också handla om hur svårt det är att göra ingenting, om hur blåmärken kan ses som modighetsmedaljer och hur otäckt det kan bli att vara ensam hemma.

Detta är böcker jag rekommenderar att läsa högt för alla som vill lyssna.

/Gunilla

Finns Gud?

För en vecka sen skrev jag om den lille djävulen Baas som bodde i underjorden. När jag nu fick religionsboken Gud finns nog inte av Patrik Lindenfors i min hand så började jag fundera vidare på vad som faktiskt finns och inte. Visserligen är boken om Baas en skönlitterär bok, men tanken dyker ändå upp: Om det finns djävlar där nere med identitetskriser och tandlossningsproblem så kanske det också finns någon däruppe?

I boken Gud finns nog inte så ifrågasätter Lindenfors allt vad gudar heter. Annars känns det som om det finns en oskriven regel att inte ska ifrågasätta religioner och dess gudar. Jag mindes inte att jag uppmuntrades att ifrågasätta om Jesus verkligen gått på vår jord, det var på något sätt lika sant som allt det vi fick läsa i historieböckerna i skolan.

Lindenfors undrar varför är det mer OK att tro på någon som säger sig ha mött Jesus än att tro på de som säger sig ha sett flygande tefat och utomjordingar. Finns tomtar och troll? Det är omöjligt att bevisa att Gud finns, men det är samtidigt omöjligt att bevisa att Gud inte finns.

Han skriver att de flesta troende har fått sin tro från sina föräldrar och sin kultur. Detta tror jag stämmer väl. Jag hade en diskussion med en vän och frågade varför hon valt just den tron hon har. Svaret var rätt givet. Hon var inte insatt i de andra religioner och hennes föräldrar var troende, alltså blev den religionen naturlig för henne.

Lindenfors undrar hur det kan gå till när de olika religionerna säger att deras är den enda sanna, hur kan det då finnas så många av dem? Hur kan alla ha rätt samtidigt? Tänk om man trott på ”fel” gud och då inte kommer till det utlovade himmelriket? Flera religioner har ju också heliga böcker som de påstår är de enda sanna och de andra har fel. Hur kan man då lita på vad som står i dessa böcker om de motsäger varandra? Lindenfors tycker inte att vi ska ha dessa böcker som grund till någonting och de ska inte ha någon större betydelse i våra liv än några andra böcker. Man får helt enkelt avgöra vilka böcker som är viktiga för en själv.

Han menar också att man inte kan skylla eller hylla någon gud som orsak då något händer. Varför låter Gud/gudarna det ske så mycket ont? Varför får goda människor lida och så hundvalpar bli överkörda av bilar och dö?

Lindenfors upprepar flera gånger i sin bok: Tro inte på något som du inte har en god anledning att tro på. Religion är något som varje människa har rätt att välja själv – eller välja bort.

Jag tycker detta är en viktig bok för alla att läsa, vare sig man tror på Gud/gudar eller inte.

/Gunilla

Djävulstanden

Jag tycker det är kul med lite annorlunda böcker och blev nyfiken på bilderboken Snäll som Johanna bloggade om för några veckor sen. Jag fann en kapitelbok från 2005 av samma författare, norska Gro Dahle, som heter Djävulstanden.
Här får vi följa med till underjorden som befolkas av elaka djävlar och vi lär känna lille Baas som inte riktigt känner att han hör hemma där. Han är inte lika elak som sina släktingar, hans huvud skaver mot den hårda huvudstenen (han önskar sig en mjuk kudde som människorna har) och han har inte tappat någon av sina små djävulständer som ska bytas till riktigt vassa djävulständer. Hans elaka bror retar honom och säger att han är en bortbyting och egentligen är en sån där människa som lever med sina mystiska saker ovan jord. Men till slut upptäcker han att en av hans tänder sitter lite löst.
Läs och se hur det går för Baas och hans familj i underjorden.

/Gunilla

En bok inspirerad av stumfilm anno 1902

Crampton Rock

De första delarna i serien om Hemligheten på Crampton Rock av Chris Mould har nu kommit till våra bibliotek. I den första boken, Amiralens arvinge, får vi möta den tanige 11-årigen Stanley Buggles som plötsligt får ärva ett gammalt gods på en ö av en avlägsen släkting som han aldrig hört talas om. Det blir att han åker dit ensam under sitt sommarlov och blir där omhändertagen av herrgårdens hushållerska. Hon har många förmaningar, förbjuder honom att gå till vissa ställen och låser in honom när mörkret faller då det finns farliga saker som härjar där ute på natten. Naturligtvis följer inte Stanley dessa regler, då skulle ju boken inte ha blivit värst händelserik. Han möter också gamla (rätt så ondskefulla) pirater som gör honom till sin kumpan för att utföra saker de inte klarar av på egen hand. I den andra boken, Våldnader i vinden, återvänder han på vintern och får uppleva ännu fler hemskheter med spöken och folk som är ute efter hans stora hus.

Jag måste erkänna att jag tycker att de är lite läskiga. Det mycket hot, våld och mord, förutom märkliga saker som trebenta hundar, varulvar och spöken. Men jag tror nog att de kan falla många i smaken som inte vill ha de där snälla, gulliga böckerna. Dessutom är böckerna fulla med härliga bilder som för att läsningen gå snabbare och sätter fart på fantasin. Dessutom har jag alltid varit förtjust när det finns med en karta över området som gör att jag lättare kan se var allting ligger och hur de tar sig runt.

Vi har att vänta några till böcker i serien. På dess hemsida kan man se att det finns i alla fall 6 böcker på engelska ur serien som i original heter Something Wickedly Weird.

Läs och rys!
/Gunilla

Sixten & Blixten

Ni som älskar detaljerade bilderböcker borde absolut ta er en titt på Aino Havukainen och Sami Toivonens böcker om Sixten & Blixten. De har tidigare illustrerat Nopolas kapitelböcker om Risto Rappare. De som finns ute än så länge är Sixten & Blixten på dagis och Sixten & Blixtens underliga uppfinningar. I april 2009 kommer Sixten & Blixten går till jobbet. Jag ser fram emot vilka upptåg de kommer att vara med om då!

I Sixten & Blixten på dagis får vi hänga med bröderna när de ska besöka badhuset Böljan, men de tar fel på adressen och hamnar på dagiset Blöjan. Inte ont anande gör de sig beredda att bada och att få prova alla de behandlingar som man kan ta del av på ett badhus. De byter om till badkläder och simglasögon och tycker att det inte riktigt stämmer, men vägrar släppa tron att detta faktiskt är badhuset och ser till att bli väl omhändertagna av fröknarna. Alla aktiviteter som dagisbarnen ska göra vinklar dessa härliga bröder till att tro att det är olika behandlingar och utövar aktiviteterna fullt ut. Men snart får de ändå reda på att detta inte är badhuset Böljan och gör sig då redo att lämna dagiset, men då berättar de andra barnen att man inte får lämna dagiset på egen hand. Då vaknar uppfinnarlusten hos dem - men det får ni läsa om själva.

I den andra boken, Sixten & Blixtens underliga uppfinningar, får vi ta del av andra märkliga uppfinningar som man ibland undrar om man har någon nytta av, till exempel multipelglasögonen, pölmaskinen eller cykelhjälmen, som i detta fall är en kombination av en cykel och en hjälm som man för fram upp och ner. Men jag får erkänna att jag gillar idén med Livväst för folkhav. Det är som en flytväst som är packad med förnödenheter samt ett detektorhuvud som blåses upp som en ballong över huvudet så att föräldrar kan finna dig bakom hyllorna i affären.

Jag funderar på hur gamla dessa bröder från Kufböle är och var deras föräldrar är. Tycker också det är lite märkligt att de blir så varmt välkomna på dagiset där de tydligen inte är inskrivna. Men sånt kan man lägga åt sidan och sedan börja om från början och titta länge och väl på alla innehållsrika bilder.

/Gunilla

Karate

Maktens sju hjul av Dawn Barnes och Bernard Chang som är den första boken om Karateklubben Svarta Bältet var faktiskt mer intressant än vad jag tänkt mig, eftersom kampsporter inte riktigt är mitt gebit.

Vi får följa 11-årige Max som egentligen är rätt feg och klumpig, men blir ändå utvald i den lilla skaran att tillhöra KSB (Karateklubben Svarta Bältet). Tillsammans med några klubbkompisar, Antonio, Maia och Jamie, får de instruktioner av sin sensei (som jag trodde var tvungen att vara en gammal och vis gubbe, men här är en ung blond kvinna) om sitt uppdrag att rädda Maktens sju hjul som har stulits från Livets träd av den onde Mäster Mundi. Hon öppnar De fyra dörrarnas skrin och de fyra barnen sugs in i en annan värld där de får visa prov på vad de kan inom karate.

Barnen använder sig av lite olika tekniker sinsemellan utifrån vilket djur de är. För de tre andra barnen var de självklart, Antonio är en tjur, Maia en trana och Jamie en örn. Efter mycket om och men upptäcker Max att han är en björn. De får nu slåss mot Mäster Mundi och hans tiger Puja för att återfinna de sju hjulen och sätta dem på sina platser i Livets träd. Det blir visserligen en del gräl mellan barnen, men vi kan nog alla gissa hur utgången blir.

Berättelsen går växelvis mellan vanlig text och serierutor och på slutet får läsaren också ta del av en kortfattad instruktion med de grundläggande teknikerna inom karate. Något som man får lära sig genom hela boken är att man lär sig inte karate för att slåss, utan som självförsvar. Vi får också reda på att karate betyder tom hand, alltså att man inte använder sig av redskap. Så där lärde jag mig allt något nytt.

/Gunilla