Jag vet att jag tidigare skrivit om drakar, men jag tycker att de har en viss charm. Nu är det Tony DiTerlizzi, en av skaparna av Spiderwick, som skrivit och illustrerat Kenny & the Dragon.
Här på biblioteken i Nynäshamn har vi har den på engelska och jag tycker den är mysig, men vill nog rekommendera till de barn som är lite bättre på engelska då det är fler svåra ord i texten.
Kenny, som egentligen heter Kenneth, är en liten kanin som inte har så många vänner där han bor i Roundbrook. Han spenderar mycket tid hos bokhandlaren George som lånar ut böcker till honom i alla olika ämnen. (Var finns biblioteket?)
En dag upptäcker Kennys familj att det finns en drake på deras mark. Kenny tar fram boken om drakar för att veta hur han ska tampas med den. Han tar på sig det som finns hemma för att ha som rustning och ger sig av. Han får först en chock eftersom draken är mycket större än i boken men snart upptäcker han att detta är en snäll drake. Grahame, som draken heter, vill inte alls ta död på någon utan läser hellre dikter, lyssnar på klassisk musik, målar solnedgångar, läser böcker och äter crème brûlée. De två blir goda vänner och läser tillsammans många av de böcker som Kenny fått låna av George.
Problemet blir nu att alla andra i staden får nys om draken och vill att den ska bort så att den inte bränner ner deras odlingar och förstör. De tror ju att drakar är elaka bestar som aldrig vill något gott. Nu kommer det fram att Kennys goda vän George faktiskt är en av kungens drakdödare och blir då tilldelad hedersuppdraget att ta död på denna drake. Kenny får panik och måste nu försöka berätta för George att Grahame är en snäll drake och inte får skadas. Hur ska han få stopp på detta vansinne? Byns befolkning förväntar sig nu att få se en fajt mellan den stora drake och den modiga riddaren. Men är de redo för vad de kommer att få se?
Den tycks vara inspirerad lite av Det susar i säven med sin befolkning av djur. En märklig sak som är att Kennys familj som består av kaniner har får som djur. Dessa får är större än vad de själv är. Jag tror det skulle vara enklare att personerna hade varit människor istället för kaniner, grävlingar, piggsvin, grodor, ekorrar, bävrar, sköldpaddor och fåglar. Varför är inte fåren förmänskligade då? Bara några tankar från mig. Annars är boken charmig trots att den har lite väl stereotypa könsroller.
/Gunilla
Här på biblioteken i Nynäshamn har vi har den på engelska och jag tycker den är mysig, men vill nog rekommendera till de barn som är lite bättre på engelska då det är fler svåra ord i texten.
Kenny, som egentligen heter Kenneth, är en liten kanin som inte har så många vänner där han bor i Roundbrook. Han spenderar mycket tid hos bokhandlaren George som lånar ut böcker till honom i alla olika ämnen. (Var finns biblioteket?)
En dag upptäcker Kennys familj att det finns en drake på deras mark. Kenny tar fram boken om drakar för att veta hur han ska tampas med den. Han tar på sig det som finns hemma för att ha som rustning och ger sig av. Han får först en chock eftersom draken är mycket större än i boken men snart upptäcker han att detta är en snäll drake. Grahame, som draken heter, vill inte alls ta död på någon utan läser hellre dikter, lyssnar på klassisk musik, målar solnedgångar, läser böcker och äter crème brûlée. De två blir goda vänner och läser tillsammans många av de böcker som Kenny fått låna av George.
Problemet blir nu att alla andra i staden får nys om draken och vill att den ska bort så att den inte bränner ner deras odlingar och förstör. De tror ju att drakar är elaka bestar som aldrig vill något gott. Nu kommer det fram att Kennys goda vän George faktiskt är en av kungens drakdödare och blir då tilldelad hedersuppdraget att ta död på denna drake. Kenny får panik och måste nu försöka berätta för George att Grahame är en snäll drake och inte får skadas. Hur ska han få stopp på detta vansinne? Byns befolkning förväntar sig nu att få se en fajt mellan den stora drake och den modiga riddaren. Men är de redo för vad de kommer att få se?
Den tycks vara inspirerad lite av Det susar i säven med sin befolkning av djur. En märklig sak som är att Kennys familj som består av kaniner har får som djur. Dessa får är större än vad de själv är. Jag tror det skulle vara enklare att personerna hade varit människor istället för kaniner, grävlingar, piggsvin, grodor, ekorrar, bävrar, sköldpaddor och fåglar. Varför är inte fåren förmänskligade då? Bara några tankar från mig. Annars är boken charmig trots att den har lite väl stereotypa könsroller.
/Gunilla
2 kommentarer:
Snälla! Skriv om Vinter på Berättargränd. Det är Fantasy fast inte som alla andra fantasyböcker. Jag tycker om den jättemycket!
/Vilma
Ska absolut ta och läsa den! Vill du själv skriva om den som gästskrivent så går det bra att skicka in texten till oss: Gunilla.x.Andersson@nynashamn.se
/Gunilla
Skicka en kommentar