Guldkompassen

Oj, vad dålig jag är på att blogga just nu! Måste skärpa mig.

Nåja, i fredags var vi några som gick och såg Guldkompassen på bio, en filmatisering av Philip Pullmans ungdomsbok med samma namn, som i sin tur är första delen av trilogin Den mörka materian. Filmen och boken passar bra nu i vintertider eftersom boken/filmen till stor del utspelar sig i snötäckta landskap med isbjörnar och allt.

Boken om den unga egensinniga Lyra som hamnar mitt i ett stort äventyr som inbegriper barn som kidnappas, daimoner, mystiska akademiker, parallella världar och en magisk guldkompass som berättar sanningen, är väldigt detaljrik. Detta kan vara svårt att handskas med på film och jag tyckte faktiskt att filmen hastade igenom vissa delar samtidigt som karaktärerna fick berätta/förklara en hel del som inte visades. På så sätt kom vissa saker med i filmen utan att man behövde visa dom. På det stora hela tyckte jag att filmen var ok, men inte mer. Någon annan som sett den och som tycker annorlunda?

Just ja! Jag höll på att glömma det viktigaste. Innan filmen började så visades en trailer som gjorde mig alldeles förvirrad för en stund. Det visade sig att man har filmatiserat en av mina favoritböcker för barn/ungdomar, Bläckhjärta av Cornelia Funke! Oj, jag gillar inte när mina favoritböcker filmatiseras eller sätts upp som teater. Det blir sällan som jag själv sett det hela inne i mitt huvud och då kan jag inte hjälpa att bli lite besviken. Bläckhjärta som är så bra, går den verkligen att överföra till film? Och varför har de valt Brendan Fraser att spela pappan? Varje gång jag ser honom tänker jag på alla fåniga roller han spelat tidigare (bl.a. i filmen Mumien som jag såg på bio för flera år sedan, stort misstag). Vågar jag se Bläckhjärta på bio? Jag blir ju trots allt väldigt nyfiken. Ska klura på saken.

/Helena