Äntligen klar!

Oj, vilken tid det tog att läsa klart årets första roman... Men, så är det ju, det dyker upp saker hela tiden (andra böcker t.ex.) och så hamnar boken i en bokhög och så blir man aldrig klar. Men nu, idag, läste jag klart Marisha Pessls bok med det vackra rosa omslaget (se föregående inlägg).
Över 600 sidor senare kan jag konstatera att boken inte levde upp till mina förväntningar. Visst, huvudpersonen är charmig i sin nördigt belästa uppenbarelse men oj, vad jag hade hoppats på mer. Boken ger oss tonårsproblematik och lite mystiska händelser, allt omramat av litterära referenser, citat och boktitlar som kapitelrubriker. Sådant är jag ju svag för men den här gången var det inte tillräckligt. Visst, jag fångades i en första början men historien lyckades inte hålla kvar mitt intresse ända till slutet.

Och sen har vi det där med långa berättelser. Jag är av erfarenhet skeptisk till långa verk. Jag är inte lat eller ointresserad, det är inte det. Problemet ligger i att det ofta är svårt för författaren att få ihop de långa historierna på slutet, och så var det den här gången också. Det blev lite långsökt och berättelsen kändes inte ordentligt avslutad.

Så, är detta en varning? Ska man, enligt mig, inte läsa Special Topics in Calamity Physics? Jag säger såhär, läs den gärna om ni gillar mysterier i tonårig high school-miljö. Inom den genren är boken mer än ok (där jag också kan rekommendera Donna Tartts Den hemliga historien). Mellan varven är Special Topics in Calamity Physics spännande, med intresseväckande vändningar. Dessutom finns det roliga karaktärer. Min favorit heter Jade och är egentligen rätt odräglig men samtidigt underhållande och intressant. För övrigt är dialogen ibland både rolig och smart och sånt är man ju inte bortskämd med.

Nu vidare till nya bokhögar. Håller på med den i höstas mycket omskrivna Amberville. Rapport kommer inom kort.
/Helena