fredag 4 januari 2008

Nytt år, nya böcker

Hoppas ni alla haft det bra under julledigheten. Jag har haft det alldeles utmärkt.
Nu känns det dock bra att börja ett nytt år; nya planer och saker att se fram emot är alltid kul. Och så alla nya böcker man ska läsa, såklart.
Just nu håller jag på med en riktig tjockis på 665 sidor, nämligen Marisha Pessls roman Fördjupade studier i katastroffysik, eller snarare Special Topics in Calamity Physics som den heter på originalspråk. Jag läser gärna böcker på engelska för att hålla språket uppdaterat och så är det ofta så att översättningen tar bort lite av känslan i berättelsen tycker jag. Jag köpte pocketupplagan på engelska så fort den kom ut. Jag hade sett fram emot den här boken som blivit så omskriven.
Nåja, vad handlar boken om då? Detta är en sk "vuxenbok" men jag tycker att den även passar vana läsare på högstadiet eller ännu hellre gymnasiet (boken är inte direkt svårläst men inte direkt enkel heller).
Boken handlar om Blue som är 16 år och som hela livet har rest runt USA med sin pappa som är gästprofessor. Hon har gått i ett otal skolor men det är framförallt från hennes lite specielle pappa som hon fått den mesta skolningen ifrån. På de långa bilresorna har dom pratat litteratur, konst, filosofi mm och detta märks. Blue refererar hela tiden till böcker som hon läst. I början trodde jag att detta skulle bli tjatigt i längden men det är bara charmigt och kul, tycker jag.
Inför sitt sista år på High School bestämmer sig pappan för att han och Blue ska stanna ett helt år i samma stad. På den nya skolan kommer Blue, som aldrig kunnat leva ett "vanligt" tonårsliv eller kunnat ha bestående relationer till någon, i kontakt med en grupp ungdomar som håller sig för sig själva i kretsen kring den karismatiska filmläraren Hannah. De kallas för "De Blåblodiga" .
Boken börjar med att vi får veta att läraren Hannah hittas död och det hela är smart uppbyggt så att man som läsare ska hållas nyfiken hela tiden. Jag har kommit till sida 165 nu och tycker att det hela är mycket intressant. Vi får se hur det slutar.
/Helena

Inga kommentarer: