Otäck framtidsvision

Det första som möter en när man får boken i handen är den obehagliga bilden på framsidan. Man förstår direkt att detta inte kommer bli en nöjsam läsning, men riktigt spännande. Boken jag talar om är Hungerspelen av Suzanne Collins.

Den utspelar sig i framtiden i det gamla USA, nu kalla Panem, där landet har delats in i 13 distrikt, varav bara 12 finns kvar då de krossat det trettonde. Det råder misär i flera distrikt, medan andra lever i överflöd. Vi får följa 16-åriga Katniss som lever i distrikt 12, ett gruvdistrikt som är ett av de fattigaste distrikten. Hon får bända på reglerna och ge sig av utanför gränserna för att kunna få tag i mat till sin familj genom att jaga i skogen.

Varje år går Hungerspelen av stapeln. Detta är det största TV-programmet som alla måste kolla på. Det börjar med att deltagarna lottas ut. En kille och en tjej från varje distrikt som är mellan 12 och 18 år ska deltaga. Katniss systers namn dras, men hon erbjuder sig snabbt som frivillig i hennes stället. Med sig från sitt distrikt får hon bagarsonen Peeta som hon inte tror har så stor chans i detta spel. Spelet går nämligen ut på att efter att de blivit stylade, coachade och uppvisade inför hela Panem via TV så skickas alla 24 ungdomar ut i en ödemark där de ska ta livet av varandra, och den som överlever vinner mat och annat till sitt distrikt. Inte nog med att de har varandra som fiender, så hjälper spelledningen till och utsätter dem för faror så att det blir mer spännande för publiken. Även här bänder Katniss på reglerna, till spelledningens missnöje.

Det blir som en sjuk mix av Flugornas herre möter Expedition Robinson där de flesta deltagare inte gått in i det frivilligt. Det finns dock de från de välbärgade distrikten som har tränat större delen av sina liv för att vara med, hur absurt de än må låta.

Den känns på något sätt verklighetstrogen, det känns som om det inte omöjligt att detta faktiskt kan ske i vår framtid, vilket jag verkligen hoppas att det inte kommer att göra. De stackars ungdomarna hamnar i en situation där det gäller att döda eller dödas och deras öden styrs helt utifrån underhållningsfaktorn.

Detta är del ett i en planerad trilogi och jag väntar med spänning på de resterande delarna. Vad jag upptäckt på nätet så är den rätt uppmärksammad världen över, och det blir ju inte sämre av att författaren till Twilight-serien, Stephenie Meyer, rekommenderar den.

/Gunilla