När döden berättar en historia måste du lyssna

Den ovanliga boken Boktjuven av Markus Zusak fångade mitt intresse för ett tag sen då det var så många som rekommenderade den. Dock endast vuxna läsare, men så balanserar den också mellan att vara en roman för vuxna och en ungdomsbok. På biblioteket står den på ungdomsavdelningen.

Det är Döden som låter oss följa tyska Liesel som är 9 år 1939 då Andra världskriget bryter ut. Hon hamnar hos en fosterfamilj och där kommer hon att få uppleva mycket under några år. Hennes fosterfar lär henne läsa då hon är nyfiken på en bok som hon stulit några dagar innan som landat i snön på hennes lillebrors nygrävda grav.

Hon upptäcker lusten att läsa, att ta del av historier som hon aldrig hört förr. Hennes läslust ökar och hon ser till att få tag på fler böcker. Vissa får hon i present men de flesta stjäl hon från bokbål eller från borgmästarens privata bibliotek.

Mycket händer under kriget, de får ont om mat och andra förnödenheter, de får se tåg av judar marschera genom staden, de får kämpa för sin egen överlevnad då bomberna faller över dem. älskar sin nya pappa och delar hans åsikter. Hon hjälper sina föräldrar då de gömmer en jude i sin källare och blir god vän med honom. Det smärtar när hon upptäcker honom i ett av alla dessa marscherande tåg. Vi får följa Andra världskriget ur ett barns ögon och förstår hur svårt det var för dem att förstå att inet alla tyckte att alla människor var lika värda.

Jag funderade länge på varför denna upptagna själahämtare hinner följa lilla Liesel under alla dessa år. Visserligen korsas deras vägar vid flera tillfällen, men hur kan han veta allt som händer där emellan? Det kommer dock en förklaring till detta i slutet. Man förstår då också hur Döden kan hoppa lite i kronologin, att han tycks känna till vad som kommer att ske, vilka som kommer att dö när och hur.

Något jag tycker är intressant är hur Döden presenterar sig själv, att han som vi vanliga människor upplever stress och har en chef som ser till att jobbet blir utfört. Det finns flera inlägg mitt i berättandet som faktarutor eller med korta förklaringar, vilket jag fann väldigt intressant. Det ger en ytterligare dimension av historien. Här är två exempel:

Lite fakta
Jag bär inte omkring på någon lie eller skära.
Och jag går bara klädd i svart kåpa med huva
när det är kallt. Och jag har inte sådana där
kraniumliknande ansiktsdrag som ni verkar gilla
att förse mig med när vi har mig på distans.
Vill du veta hur jag egentligen ser ur?
Jag har hjälpa dig. Gå och leta rätt
på en spegel medan jag fortsätter. (s. 333)

Några fakta om Reinhold Zucker
Han var tjugofyra år. När han vann ett parti
kort var han skadeglad – han höll de tunna
rören med tobak mot näsan och insöp
lukten. ”Segerns ljuva doft”, brukade
han säga. Jo, förresten, en sak till.
Han skulle dö med öppen mun. (s. 493)

Detta är en bok som jag började läsa för flera veckor sen, men som jag ville läsa långsamt. Det är en bok som man vill läsa ord för ord och verkligen ta till sig av det som står. Tur att den är på närmare 600 sidor så att man fick chans att njuta.

Jag skulle nog klassa detta som en vuxenbok, men ungdomar skulle visst kunna läsa den, men då måste de ha uppnått en viss mognad för att ta till sig den. Det finns också vissa uttryck på tyska som inte alltid översätts, men ofta upprepas de gång på gång att de blir naturliga i texten.

Jag tycker att det är en vacker och tankeväckande bok som jag önskar att alla får chans att ta del av någon gång i sitt liv.

/Gunilla