Vanligt eller ovanligt?

Inger Edelfeldt har skrivit De ovanligaste barnen i världen tillsammans med Emma Adbåge som illustrerat. Boken pekar på vad som är vanligt och ovanligt i samhället samtidigt som de tar upp frågan om hur mycket barn styrs av sina föräldrar och sen känner behov av att revoltera. Men de berör även att man aldrig kan känna till folks bakgrund när man möter dem som vuxna.

Vi får först möta Mamman och Pappan innan de träffat varandra. De är båda ovanliga och vill inte bli tillsammans med någon som är för vanlig. När de möter varandra blir de genast kära och bestämmer sig för att allt de tar för sig måste vara så ovanligt det bara går. De får tvillingar, en pojke och en flicka, och bestämmer att dessa barn bara ska få göra ovanliga saker. När de skulle bestämma namn hade de många funderingar, då barnen inte får heta något som någon annan redan heter. De landar till slut med Duddwig till pojken och Bamseflor till flickan, mycket nöjda med sitt beslut. Barnen gick inte på dagis eller i skola som andra barn utan hade speciella barnvakter och guvernanter, de får de konstigaste husdjuren och semestrar endast på märkliga ställen.

Men barnen börjar bli nyfikna på den vanliga världen, men det vågar de inte berätta för sina föräldrar. Flickan drömmer om att byta namn till Anna och öppna en korvkiosk, och pojken ville heta Mats och bli tjänsteman på Skatteverket. De två skulle umgås och bara se vanliga program på TV:n och bara äta vanlig mat. Och så blev det. De ändrade om allt som föräldrarna skapat för att bli som alla andra, men föräldrarna tyckte ändå att de hade de ovanligaste barnen i världen ändå.

Jag har lite svårt för Emma Adbåges kantiga bilder, de faller mig inte riktigt i smaken, men de är ändå intressanta att titta på. Något som märks tydligt på barnen som små är att de aldrig är riktigt lyckliga. De ser näst intill sura ut. Jag börjar undra vilka barn de är som egentligast är gladast. De som får en vanlig uppfostran eller en ovanlig?

/Gunilla

Prisad bok

Legenden om Sally Jones av Jakob Wegelius vann Augustpriset i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsböcker häromdan. Jag letade upp den på biblioteket och upptäckte att den än så länge inte varit utlånad en enda gång sen vi fick den för en månad sen. Blev naturligtvis nyfiken och läste igenom den. Blev mycket illa till mods. Det här är absolut inte min typ av bok. Jag mår alltid dåligt när jag tar del av djurplågeri.

Jag kollade upp andra recensioner på nätet och upptäckte att många där tyckte att boken var underbar och vacker. Jag kan se boken som intressant, men inte som underbar. Jag kan hålla med om att illustrationerna är välgjorda, men det gör ändå inte att jag vill läsa boken igen.

Vi får möta gorillan Sally Jones när hon föds i Kongo en ovädersnatt. Det spås att hon kommer att drabbas av många olyckor i sitt liv då man inte kan se månen eller stjärnorna. Och olyckor kommer det att ske. Som liten får hon vara med om att gorillaflocken som hon tillhör blir överfallna och hon fångas in, sätts på en båt för att skickas iväg och säljas. Hon blir såld av en man som vill ge henne som förlovningspresent till sin käresta, men kärestan bli mycket missnöjd vilket går ut över Sally. Hon lyckas bli såld igen, och nu får man upp hoppet. Det är en djurälskande änka som räddar henne, men sen kommer det fram till att änkan tränar upp Sally att bli tjuv. Vi får nu veta att Sally är mycket läraktig och kan lära sig snabbt allt som människor kan, till exempel läsa böcker och köra bil, men hon kan dessutom klättra på fasaderna för att komma in genom fönster för att stjäla.

Vid en av kupperna åker Sally fast, och änkan tar sig snabbt därifrån utan en tanke på att rädda sim kompanjon. Sally hamnar i bur på en djurpark där hon lider i flera år tills hon säljs till ett kringresande teatersällskap. Där utnyttjas hon till fullo att utföra de lägsta uppgifterna, tills hon slutligen lyckas fly. Nu får man åter upp hoppet men det blir bara mer lidande. Hon sätts i fler burar, kedjas fast, blir slagen och lider av hjärtesorg. Hon kommer att resa runt hela världen och bli mycket illa behandlad av alla människor hon möter, förutom en. En maskinchef på ett av fartygen hon färdas med som blir hennes vän och vill henne väl.

Kontentan är väl att man är hemma där man har sin vän, men kanske också att man ska tänka på att även djur har känslor och att man ska ta hand om dem på ett bra sätt.

Jag är väldigt nyfiken på vad barnen i slukaråldern tycker om den, den är ju klassificerad till Hcg på biblioteken.


De andra nominerade till Augustpriset i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsböcker var:
I skogen av Eva Lindström
Ett litet hål i mörkret av Ingrid Olsson
Den femte systern av Mårten Sandén
Massor av dinosaurier av Sarah Sheppard
När det kommer en älskare av Mats Wahl


/Gunilla

Bokimpro

Så här kul hade vi när alla sjätteklassare i Nynäshamn fick skapa scenbilder av texter de fick höra eller av texter som de läst genom att ge direktiv till improvisatörer från AdLib improviserad teater. http://webb2.nynashamn.se/bibliotek/bokimpro.htm


Uppvärmning




Kari och Calle från AdLib improviserad teater och en bibliotekarie i mitten.

Här skapas en imaginär vägg som någon i publiken såg falla ner.



Bokimpro är alltså de bilder man får i sitt huvud när man läser en text direkt transformerad till scengolvet










/Johanna

För högstadietjejer

Boken Asfaltsblommor är en novellsamling med texter skrivna av 12 tjejer, varav två av dem, Elin Persson och Rosa Rydahl, är redaktörer. Vissa texter har några år på nacken, men berör ämnen som är ständigt aktuella. De tolv har gått samman och startat nätverket Vilja för att kunna skapa denna bok. De har lagt fokus på att man måste tänka på att man själv har huvudrollen i sitt eget liv, ingen annan ska bestämma hur du ska få må. Man måste själv känna efter vad man tycker och tänker och inte låta någon annan styra. Du har din egen vilja.

De skriver bland annat om mobbing, att känna sig utanför, att vara kär i en kille som inte ens vet att man existerar, att man är tjock och tror att om man bara blir smal så blir man lycklig och om pressen att ha bra betyg och kunna allt för att inte göra lärare och föräldrar besvikna. De flesta historier utspelar sig i högstadiets skolmiljö, ett ställe som kan vara obehagligt om man känner sig osäker på sig själv. Boken är illustrerad originella teckningar och flera av dem har tankeväckande textrader i sig.

Det finns utöver denna bok övningsmaterial där man kan diskutera dessa ämnen i grupp. Gå gärna in på deras hemsida, Asfaltsblommor. Där finns information om hur man kommer i kontakt med dem och får lite mer information om deras idéer.

Jag tycker det här en är viktig bok som jag önskar fanns när jag själv var i högstadieåldern. Att få veta att man inte är ensam.

/Gunilla

Nybörjarläsning

Martin Widmark är en mycket produktiv författare och en av böckerna som vi fått in till biblioteket nu i år är Huset på Alvägen som ingår i serien Jag läser och är illustrerad av Kristina Grundström.

Det är en härlig bok när man ska lära sig läsa. På varje uppslag finns text både i normal stil/storlek och en text med lite större tydligare stil som nybörjarläsaren kan ge sig på. Oftast består den lättare texten av 1-2 korta meningar medan den svårare består av 4-5 rader. På så sätt kan vuxen och barn läsa fram historien tillsammans. Det finns också uppslag där man går igenom utvalda bokstäver, de visas som versal och gemen, bilder på saker som börjar med de bokstäverna, var i alfabetet bokstäverna befinner sig samt några korta ord längst ner som innehåller dessa bokstäver. Mycket pedagogiskt.

Jag tycker att historien i sig håller och är spännande. Det handlar om Larry och Emma som bor i huset på Alvägen och utspelar sig när Larrys hund Sulan försvinner. De ger sig av på upptäcktsfärd genom huset och möter de tokiga grannarna som vi läsare får chans att lära känna. Boken slutar dock med ett nytt äventyr som man får läsa om i nästa bok Resan till skatten. Widmark är bland annat känd för serierna om LasseMaja, David & Larissa, I elfte timmen och Nelly Rapp - Monsteragent.

Jag har också upptäckt att vuxna som lär sig svenska lånar denna bok, vilket jag tycker är kul!

/Gunilla

Om att finna sin plats

Jag vill ta upp två bilderböcker som fångat min uppmärksamhet under året. De berör båda hur det är att komma som ny i en grupp och inte riktigt förstå vad man har för roll och funktion i gruppen. Vi har väl alla känt det någon gång?

Den första boken jag vill ta upp är Kuckeli-hooooooo! av Mick Manning och illustrerad av Brita Granström. Här får vi följa ugglan som en kall och regnig natt klämmer sig in i ett hus och somnar och när han vaknar på morgonen upptäcker han att han har hamnat i ett hönshus.

Hönorna vill inte ha en uggla utan en tupp och försöker göra honom till en sådan, men det lyckas inte så bra. Han klarar inte av att picka, sprätta eller gala som en tupp, vilket väcker mycket liten beundran hos hönorna och även gör ugglan arg då han vet att han inte är en tupp utan en uggla. Men! Plötsligt upptäcker de en råtta i hönshuset, en råtta som kan göra mycket skada där och då kom ugglan till sin rätt. Han fångade och åt upp råttan vilket imponerade stort på hönorna.

Den andra boken som jag tycker är hemskt mysig är Gosiga Gunnar av Steve Smallman och illustrerad av Tim Warnes. Gunnar är ett gosedjur som hamnar i en barnkammare med många andra leksaker och gosedjur. Alla undrar vad som är hans specialitet. Han får prova sig fram med några av de andra, men misslyckas med allt. Han kan inte få sin mage att brumma, vifta på svansen och inte heller flyga. Men så upptäcker de vad han faktiskt kan göra. Han kan kramas! Han har en mysig mage som även vi läsare kan känna på då de har lagt in en annan yta på honom.

Så nu har även Gunnar funnit sin rätta plats.

/Gunilla

Deluxe

Bokens namn: Deluxe
Författare: Anna Godbersen

Handling: Boken börjar med Elizabeths, huvudpersonens, begravning. Sedan följer en berättelse om vad som hände innan det. Elizabeth, som precis återvänt från en Parisresa, är förälskad i en stallpojke som arbetar i deras hus på Manhattan i slutet på artonhundratalet. Will, som han heter, vill att dem skall "fly" till Montana, bygga sig en gård... Men Elizabeths mamma tvingar Elizabeth att gifta sig med en rik man. Men det vill inte hon och inte hennes lillasyster heller, för hon är förälskad i mannen som Elizabeth skulle gifta sig med...

Betyg: Jag tycker att boken är en av dem bästa jag läst. Den är spännande och kärleksfull. Läs den!

Gästskribent: Izabella, 12 år

Monsterflickan

Jag har precis läst del 1 av 5 i serien av Monsterflickan av Stefan Ljungqvist och snyggt illustrerad av Johan Egerkrans.

I den första boken som heter Blodsband möter vi Mira och förstår snart att hon är rätt så ovanlig, fast hennes största önskan är att vara som alla andra. Varje natt förvandlas hon, håret växer så snabbt så att det svider i skinnet, naglarna blir långa, gula och spetsiga och tänderna växer så det knakar. Alla i skolan tycker att hon är ful och konstig och hon har inga vänner. Hon får reda på att den mamma hon bor hos inte är hennes riktiga, vilket gör att hon ger sig itu med sökandet efter sin riktiga familj. Hon får kontakt med en okänd släkting, en morbror Lopus, som leder henne till ett ställe där hennes okände bror hålls fången. Ett ställe där de har fångat in alla barn som tros vara monster.

Måste säga att jag tycker att boken har en bra spänningsfaktor och kommer definitivt läsa vidare de andra delarna.

Är det någon som har läst fler delar än den första? Dela gärna med er vad ni tycker!

/Gunilla

ABC

En ny ABC-bok har anlänt till biblioteket för några månader sen. När jag blir stor: en ABC-bok av Karin Tidholm och Emma Åkerman. I den får man samtidigt chans att fundera på vad man vill bli när man blir stor, samtidigt som man lär sig bokstäverna.

Varje bokstav blir ett yrke som ett barn drömmer om och rimmar lite lätt om det så att man ska förstå vad det går ut på. Jag tror att alla barn har ett hum av vad en bagare eller pilot är, men svårare är arborist och modist. Nya yrken som inte fanns när jag var liten är nätverkstekniker och webbmaster. Fast man kan undra vad en webbmaster egentligen är, rimmet går som följer: ”Webbmaster blir bra, sa Katta – jag är snabbast på att chatta!” Bilden visar en tjej som sitter vid en laptop med några take away-kaffemuggar bredvid sig.

Jag tycker det är skönt att de gått utanför de starka könsrollerna och låtit en kille bli undersköterska och en tjej bli överläkare. Det är också tjejer som är spårvagnsförare, lastbilschaufför och vaktmästare.


Vill också passa på att rekommendera två andra ABC-böcker från 2007: Carina Wiréns Lilla ABC med Rut, Knut och Tjut samt Eva Lundgrens Magic, Cilla & Baby: ramsor om tjejer, killar och grejer som Johanna tidigare bloggat om. Och vi får inte glömma den hemska ABC-boken på engelska som Helena tipsat om: The Dangerous Alphabet av Neil Gaiman.


/Gunilla