Persikosommar av Jodi Lynn Anderson går ganska snabbt att läsa. Detta menar jag inte alls är något dåligt, det snabba beror på att det hela tiden händer en massa och att man som läsare, trots att man anar hur det hela ska sluta, ändå är spänd på att veta om det blir precis som man trodde.
Boken handlar om tre väldigt olika tjejer. Nåja, ytligt sett är dom olika men skrapar man på ytan så visar det sig att dom har mer likheter än olikheter när allt kommer omkring. Till en första början är det tre stereotyper vi möter. Vi börjar med den rika, bortskämda Leeda som trots sin perfekta yta är osäker och har stora komplex eftersom hon ständigt jämför sig med sin storasyster. Sen har vi den tuffa, coola bruden Murphy som försöker distansera sig från riktiga känslor och bara umgås med killar, killar som är med henne av bara en anledning, hennes kropp. Slutligen har vi den blyga och tafatta Birdie som levt hela sitt liv på persikoodlingen och inte har upplevt förälskelser eller trotsat några som helst regler.
När dessa tre tjejer sammanstrålar på Darlington Orchard för att jobba med persikoplockning börjar en vänskap och ett äventyr som ingen av tjejerna var beredda på.
Boken är lite tillrättalagd här och där men den har charm och tjejerna växer och blir mer och mer komplexa med tiden. Det är tjejerna som dominerar berättelsen, bifigurer i form av killar och föräldrar bleknar i deras sken, och det tycker jag är bra. Det är tjejernas liv och vänskap som är i fokus och trots att det förekommer kärlekshistorier och annat trassel så tar detta inte över. Slutet är förutsägbart men det gör inte så mycket. Feel-good-böcker ska ju vara så, lite lagom spännande och så ett slut som binder ihop trådarna. Varför inte läsa den här boken nu under sportlovet?
/Helena
