Stämningsfullt och melankoliskt

När jag fick veta att Sonya Hartnett vunnit årets ALMA-pris hade jag aldrig hört talas om henne. Nu har jag läst den ena av hennes två böcker som översatts till svenska, Skuggan av den randiga vargen.
Det här är en bok som lätt skulle kunna överföras till film. Det skulle bli en sådan film med långa tysta stämningsfulla tagningar med vackra miljöer, blandade med kortare, snabbare, dramatiska och lite sorgliga scener med hetsig dialog. Jag såg hela boken som en film i mitt huvud och det var en film i min smak. Boken är inte så tokig den heller.
Satchel bor i en liten håla i Australien där han kämpar med sitt liv. Han tar tillfälliga jobb som snickare och lever tillsammans med sina föräldrar och sin hund. Satchels pappa har gett upp livet som familjeförsörjare. Han har gett upp det mesta, faktiskt , och gått in i en nyreligiös fas där han helt förlitar sig på att Gud ska sörja för att han ska klara sig här i livet. Satchels mamma biter ihop och försörjer familjen med sitt halvtidsjobb på sjukhuset, ett jobb som sliter ut henne fysiskt och psykiskt. Mellan föräldrarna finns Satchel och hans frustration. Mamma tycker att han ska ta chansen och lämna staden, flytta till en större stad med fler möjligheter, men Satchel tar sig inte iväg, hans känslor av skuld och ansvar håller honom kvar.
I samma landsbygdshåla bor också Chelsea. Hon är syster till han som en gång var Satchels bäste vän och hon kämpar också med livet, ett liv hon lever i utanförskap och tysthet. Tillsammans börjar dessa ungdomar diskutera det mystiska djur som Satchel sett vid en av sina promenader. Djuret påminner om den utdöda pungvargen, men det kan det ju omöjligtvis vara. Eller?
Detta är en bra bok om funderingar som ligger inbäddade inom människor, om livet och om hur livet kan te sig. Och om möjligheterna som finns där, klara att användas om man bara vågar.
/Helena