Var är Alaska? av John Green

När Miles flyttar från Florida och sina föräldrar till internatskolan Culver Creek i Alabama, får han chansen att återuppfinna sig själv, att bli den som han skulle vilja vara. Hemma i Florida har han varit en töntig kille utan kompisar vars största intressen har varit att läsa självbiografier och att samla på kända människors sista ord.
Första intrycket av Culver Creek blir inte så bra som Miles hade hoppats. Rummet är litet och sunkigt och det är svettigt och varmt. Snart ändras dock tristessen. In i rummet kliver nämligen hans rumskompis Översten och tar med sig Miles på äventyr. Med ett nytt smeknamn, Bullen, och en ny roll som "practical joke"-buse i en grupp med nya vänner, börjar Miles en resa bort från barndomen. Del i detta har ju så klart också Alaska, den vackra, tuffa och lynniga tjejen som finns på skolan och som fullkomligt tar över Miles/Bullens hjärta, hjärna och själ.
Boken är uppdelad i två delar, en som heter före och en som heter efter. Varje kapitel i första delen börjar med en nedräkning i stilen: "etthundratrettiosex dagar före" och man vill ju som läsare så klart veta exakt vad som kommer att hända. Det händer en hel del i den här historien och den viktigaste händelsen av alla, den förändrar Miles/Bullen som tar steget bort från sitt gamla jag och in i en ny era i sitt liv.
Är man i 15-årsåldern tror jag att man verkligen uppskattar den här boken. Man känner då igen sig i mycket av det som tas upp, i tankarna som tänks. Jag har ju också varit 15 år, så 15-åringen i mig känner ju igen sig i ett och annat, men som vuxen ser jag en hel del annat också som gör att den här boken inte blir den självklara succé hos mig som jag hade hoppats. Trots alla ämnen som författaren velat stoppa in i boken: filosofi, litteratur, tankar om liv och död, religion mm så känns historien ibland lite tunn. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på men det finns ett par saker som jag retar mig på.
Först och främst är boken lite väl övertydlig för min smak. Det är lite "för mycket" när det gäller symbolik tex. Allt från titel till omslagsbild till alla ledtrådar i handlingen gör att man hela tiden anar vad som kommer att hända (dock inte hur det hela kommer att sluta).
Sen tycker jag inte att jag lär känna karaktärerna tillräckligt bra. Man lär känna berättaren Miles/Bullen, det porträttet känns personligt och nära, men resten, lärarna, snobbarna, Översten, Takumi, Lara och inte minst Alaska, blir bara figurer, symboler, och jag kan tyvärr inte känna speciellt mycket för dem. Alaska och Miles/Bullen står dessutom i överdriven kontrast till varandra precis hela tiden. Han är reserverad och lugn/hon är lynnyg och ibland riktigt otrevlig, han tänker/hon gör, han läser om författare i biografier (teori)/hon läser författarnas verk, deras personliga dikter (praktik) etc. Jag hade gärna sett att Alaska varit lite mer komplex, nu blir hon mest en manlig fantasi (naturligtvis är hon smal och nätt, men kurvig) som inviger Miles/bullen i vuxenvärlden.
Obs! Jag menar inte alls att det här är en dålig bok, tvärtom är den högst läsvärd och tankeväckande om man är tonåring. Det blev ingen personlig favorit bara.

P.S.

På tal om internat-böcker:
Min kollega Signe, som också bloggar, har precis läst en bok som även den utspelar sig på ett internat, ett ganska läskigt internat. Den boken lägger jag direkt i min läshög. Läs mer här.
/Helena