Min typ brorsa, av Johanna Lindbäck.

Jag har ingenting emot att läsa om tunga, sorgliga ämnen. Tvärtom så består min bok- och musiksamling mest av mörka dystra saker. Men, efter att på senare tid ha läst en hel del böcker om cancer, trasiga familjer, ångest och sorg av diverse slag så kändes det ganska uppfriskande att läsa Johanna Lindbäcks senaste bok, Min typ brorsa.

När Ninas och Daniels mamma respektive pappa träffar varandra via nätet och inleder ett förhållande, får detta konsekvensen att två familjer blir till en. Daniel, hans pappa Tomas och storebror Wille flyttar från Luleå till Umeå för att slå sig samman med Nina och hennes mamma Marie. Helt plötsligt har Nina två bröder, som är väldigt olika varandra, och helt plötsligt har Daniel en syrra, som dessutom är jättesöt och inte så lätt att förstå sig på alla gånger. Eller jättesöt, Daniel tycker Nina är "cute as a button", ett gulligt uttryck som dock används en tre-fyra gånger för mycket i boken, något som, tillsammans med ett antal slarvfel i korrekturläsningen av texten var det enda som störde min läsning. Bagateller.

Sammanflyttningen av familjerna går väl inte direkt på räls men det hela ordnar sig ganska snart och det är det som är så härligt med Lindbäcks roman. Det förekommer problem men av lagom stora proportioner, överkomliga saker som är svåra för stunden men som reds ut mycket tack vare det faktum att familjemedlemmarna i den här nya familjen verkar vara lyckliga tillsammans och är så himla fina ihop. Man blir glad över deras samtal, myskvällar och middagar ihop och jag önskar att fler familjer hade det så, i litteraturen lika mycket som i verkligheten.

Det är Nina och Daniel som turas om att berätta historien och det är kring dom och deras känslor och tankar om varandra som det hela kretsar kring. Får man ha känslor för någon som ska föreställa ens nya bror/syster? Det är komplicerat och romantiskt men framför allt ganska så fint. Nina och Daniel tycker om varandra (även om dom ofta har svårt att uttrycka sina känslor i ord) och vill att den andre ska fatta detta. Som läsare undrar man ju hela tiden hur det ska gå och jag måste säga att jag blev positivt överraskad över det trovärdiga slutet.

Johanna Lindbäck skriver med ett väl avvägt språk, enkelt och lyhört (författaren är lärare och har väl inspirerats en hel del av de samtal hon hört bland sina elever på jobbet).

Jag rekommenderar den här boken åt alla på högstadiet och gymnasiet som vill ha en trevlig (i ordets bästa bemärkelse), engagerande och spännande lässtund. En lika bra lässtund får man även av Johanna Lindbäcks debutroman En liten chock, som kom förra året. Läs den med!







/Helena

P.S1 Att Min typ brorsa utspelar sig i Umeå var jätteroligt, tyckte jag. Dels är det ovanligt i litteraturen men framför allt av personliga skäl eftersom jag bodde där för några år sedan. Det var nostalgiskt att läsa om att karaktärerna i boken cyklar förbi Berghem, fikar på Station, bor på Mariehem, stämmer träff vid Åhléns, äter på Max och tar bussen utanför sjukhuset. Ah...memories!

P.S2 Johanna Lindbäck är en av fem skribenter bakom bokbloggen Bokhora.