Amanda Svensson heter författaren som nyligen kommit ut med sin debutroman Hey Dolly. Jag läste den på tåget nu i veckan efter en febril väntan på att den skulle dyka upp här på biblioteket. Det har skrivits spaltmeter om boken och jag var nyfiken på hur jag skulle reagera på den.Lite kort om handlingen: Dolly är i övre tonåren, har en pojkvän som heter Mårten, några störda vänner och ett eget stort behov av action. Hon funderar över livet och människorna runt omkring henne. Hon går och fikar. Hon går på bio. Hon analyserar sig själv och sina kompisar (fast mest sig själv) med hjälp av en äldre kompis. Hon är en ung människa, helt enkelt, och även om hon är lite mer än en helt vanlig tonåring så har hon dock tonåringens typiska längtan efter mer och tanken på att det värsta som finns är att bli som vem som helst, lagom sådär, ospännande, nöjd med det mesta och med samma tycke och smak som alla andra.
Jag både charmas och irriteras av Dolly. Hon är egentligen jättejobbig och egocentrerad som karaktär men samtidigt är boken skriven med rappt och roligt språk, med genomarbetade meningar (ibland överarbetade) och på en gång både vulgärt och poetiskt språk. Jag önskade att boken hade varit ännu längre. Med sina 157 sidor tar den slut lite för fort.
Jag älskar inte Hey Dolly men jag tycker verkligen om den och den förtjänar att läsas av många. Jag rekommenderar den i första hand åt högstadie- och gymnasieelever. I andra hand åt alla som vill läsa en ny spännande författare (Amanda Svensson är född 1987) som jag verkligen hoppas ska fortsätta skriva.
/Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar