Julen är här!

God jul till er alla önskar vi på Babbelfisken!
Hoppas att ni får många härliga böcker i julklapp!

Lärorik resa genom universum

Den författande dottern Lucy har i denna bok slagit sig samman med sin far, den berömde fysikern Stephen för att skriva en bok som förklarar vårt universum genom en berättelse. Den heter George och universums hemlighet och är alltså skriven av Lucy och Stephen Hawking. Jag skulle nog säga att boken är ungefär för naturvetenskapen som Jostein Gaarders Sofies värld är för filosofin.

Här får vi följa George som bor med sina bakåtsträvnade föräldrar i ett hus utan TV, telefon eller dator. Denna livsstil passar inte alls för George som blir överlycklig när han finner att de fått nya grannar, Annie och hennes pappa Eric som är vetenskapsman. De har också världens kraftfullaste dator vid namn Kosmos som inte är lite självgod. George får tillsammans med de nya grannarna upptäcka hela universum och lära sig om naturvetenskap. Det blir både lärorikt och spännande.

I boken finns tecknade bilder som följer det som händer, men det som är mer intressant är alla foton från olika planeter, solen och månen. Det finns också faktarutor så att man kan gå lite djupare in på det som tas upp, men jag tycker att dessa kan vara lite väl svåra. Men finns intresset är de nog en guldgruva.

Jag saknar dock ett uppslagsregister längst bak i boken om man efter läsning vill finna någon av faktarutorna igen. På så sätt är faktiskt Sofies värld mer pedagogiskt uppbyggd, fast det märkliga är att boken om Sofie står bland romanerna medan boken om George står på fackavdelningen med inriktning astronomi.

/Gunilla

Borta bra men hemma bäst

Herr Kattzon – en berättelse om kärlek av Sam Lloyd handlar om Herr Kattzon som är en grinig katt och han bor hos flickan Emily som avgudar honom. Hon gosar med honom, leker roliga lekar, borstar honom och läser sagor för honom, men Herr Kattzon känner sig bara uttråkad. Han bestämmer sig för att rymma och går till alla platser dit han inte får gå. Han blir också kompis med Raggens kattgäng och lever ett spännande liv på gatorna. Men med tiden förändras detta spännande liv, kompisarna i kattgänget var visst inte så snälla och han känner sig ensam och ledsen när han vandrar omkring i regnet.

Då finner han en efterlysning, det är Emily som saknar sin katt. Han ringer genast till henne och har dåligt samvete över hur han har betett sig. Emily kommer på studs och hämtar honom och från och med nu avgudar Herr Kattzon sin Emily och nu förstår de hur lyckliga de är som har varandra.

Ja, gräset är inte alltid grönare...

/Gunilla

Våldets efterspel

I Christina Wahldéns Det dina ögon ser får vi följa främst de tre tjejerna som går på lastbilsgymnasiet. Bea som kommer från en trasig familj, Molly med rika föräldrar och Tess som drömmer om en karriär inom motorbranschen.

Molly och Tess är bästa vänner och har aldrig stått Bea nära. När de två vännerna blir utsedda till ett specialprogram tillsammans med åtta killar från klassen och Bea inte blir vald slår det slint hos Bea. Hon tror nu att alla är emot henne och ger sig på Molly när hon står och pratar med Tess. Tess går emellan och får då ta emot slagen och sparkarna. Bea har tappat all kontroll och fortsätter att sparka fast Tess ligger medvetslös på golvet. Killarna som ser det springer ut från rummet för att inte bli inblandade. Molly hamnar i chocktillstånd och blir handlingsförlamad. En lärare kommer in och ser till att en ambulans kommer och för Tess till sjukhuset. Hon är mycket illa däran.

Nu kommer det svåra: Polisen tar kontakt med Molly men hon är rädd för att berätta något, vill inte bli inblandad och få Beas hat mot sig. Molly måste nämligen möta Bea varje dag då hon fortfarande går kvar i klassen och hon vet att Bea inte skulle dra sig för att hämnas. Molly ljuger länge för polisen och säger att hon inte sett något, men när hon hälsar på Tess på sjukhuset förstår hon att hon måste ställa upp för sin vän. Mollys pappa blir dock väldigt arg och vill att Molly inte ska förstöra sitt liv utan bara låtsas som det inte har hänt. Molly måste nu välja. Ska hon berätta för polisen och därefter vittna i rättegång så att Bea får ta sitt straff eller ska hon hålla tyst för att skydda sig själv?

Vad hade du valt?

/Gunilla

Vem är det?

Den osynliga av Lise Indahl handlar om Elvira blir som tvingad att flytta ifrån Stockholm till en sömnig småstad. Hon är ohyggligt missnöjd med hela situationen, att behöva lämna sin gamla skola och alla vänner för att bo på ett ställe där inget händer. Hon har svårt att finna någon ny vän i skolan då alla redan har sina bästisar och har hästar som intresse, hästar som hon är livrädd för. Och hemma händer märkliga saker: hennes säng blir bäddad, det tråkiga pusslet blir lagt, grannarna hör pianospel från lägenheten när ingen är hemma, saker försvinner för hela familjen och någon gör hennes läxor. Hon undrar vem eller vad för något det kan vara. Hon misstänker länge den märkliga tanten som bor nedanför dem. Men plötsligt skriver denna någon i Elviras dagbok.

Elvira försöker kommunicera via dagboken med den skyldiga för att försöka förstå vad som händer. Den andra kallar sig själv för Den osynliga och berättar att den lever i en skuggvärld och det kommer gå illa om de träffas och att Elvira inte får berätta för någon. Hon vet inte om Den osynliga är god eller ond. Hon känner sig bevakad och blir orolig, även om hon kan tycka det är skönt att någon gör hennes tråkiga läxor.

Elvira försöker hålla allt hemligt, men snart blir hennes bror inblandad och han tror att det är en utomjording. Den osynliga svarar att den är till hälften en utomjording och att i skuggvärlden, där den spenderar mesta av tiden, går tiden mycket långsammare.

En dag på stan ser hon en figur som har på sig Elviras röda mössa som hon fått av sin mormor som försvann strax efter att de flyttat in. Hon försöker följa efter och till slut lyckas hon få träffa Den osynliga. Men detta möte gör Elvira (och läsaren) bara mer förvirrad. Är Den osynliga verkligen en utomjording?

Läs och få se!

/Gunilla

Julstämning

Den här boken personifierar julen totalt. Jag älskar den. Hör bara: "Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken." Ja det kan ni ju inte höra direkt. Men...den finns som ljudbok. Tänk er julaftonskväll, alla har ätit knäck och marsipan och håller på att somna i soffan framför kakelugnen. Under granen (som för övrigt ser ut som den som Pluto har sönder i Kalle Anka på Julafton innan han hade sönder den) och överallt ligger papper och snören från öppnade paket. Alla är där. Och alla är helnöjda. Några funderar på om det skulle vara gott med lite mer av årets glögg med smak av blåbär och när de har hämtat den tillsammans med mer nötter, russin och torkad frukt och hällt upp till alla Då sätter ni på ljudboken från internetbokhandeln (eller biblioteket då!)....Tomten av Viktor Rydberg.

God Jul

/Johanna

lätt jul-intro för de minsta

Och så var det snart jul...julevangeliet som pekbok. Titta jesus titta stjärna titta vise män, 3st, oj kamel brööl osv.

Kritiserad bok

Denna bok har varit i hetluften i några veckor. Det var först föräldrar i Karlskoga som klagat, se artikel i Karlskoga-Kuriren och nu upptäckte jag i Nynäshamns lokaltidning att föräldrar även här visat sig negativa. Förlaget har försökt försvara sig i SvD. Det finns en annan bloggare vid namn Jonathan som uppmärksammade detta snabbare än mig. Många intressanta kommentarer och länkar där, bl.a. till en diskussionssida på nätet.

Själv kände jag inte ens till dess existens innan detta. Boken jag talar om är Förstagluttarna av Moni Nilsson-Brännström, Birgitta Annell och Gunilla Håkansson med teckningar av Jonas Burman. Den är utgiven 1999 av bokförlaget Natur och kultur.

Att Moni Nilsson-Brännström som jag tidigare haft bra förtroende för, som skrivit bland annat böckerna om Tsatsiki, Salmiak och boken Hoppet som blivit filmatiserad, är en av de ansvariga överraskar mig.

Jag har bara läst den första delen, A, men känner mig inte alls sugen att läsa B eller C, men funderar lite på hur de andra böckerna i serien Kom och läs! är.

Boken utspelar sig under ett läsår, vi får Moa och Mille samt deras klasskamrater när de börjar, går och avslutar sitt första år i skolan. Den består av kapitel på 3-4 sidor utan någon direkt handling. En massa tankar och meningar bubblar sporadiskt fram men får liksom inte landa. Det är en del stereotyper som visas upp på ett onödigt sätt.

Många frågor dyker upp i mitt huvud: Är scenen där Mille går in bland tjejerna i omklädningsrummet nödvändig samt hans kommentarer efteråt? Och vad vill de ha sagt om den judiska pojken Ruben med glasögon som hellre vill sitta och läsa istället för att leka med de andra? Och varför är det Moa som ska vara dålig på matte, är det för att hon är tjej? Och vad är det för magiskt med hennes klänning?

Det finns några röda trådar som tittar fram emellanåt, men ofta känns det som om jag missat stora delar av berättelsen. Bläddrar fram och tillbaka men får ingen rätsida på det. Ibland går inte ens bild och text ihop. Kanske ha hela boken råkat snurra ihop sig?

Känner mig bara förvirrad och irriterad efter att ha läst den.

Lämna gärna kommentarer och berätta hur ni upplever den!
Själv känner jag mig manad att ta bort den från bibliotekets hyllor.

/Gunilla

9-årig agent räddar världen

Det har kommit en ny agent för att rädda oss. Det är Jack Stalwart, 9 år gammal, och böckerna om honom är skrivna av Elizabeth Singer Hunt. Han får uppdrag att resa runt i världen och lösa problem. Till sin hjälp har han flera manicker som alla agenter borde ha som till exempel en flygbräda, klockmobil, en förfalskningskamera och en geggatub. Alla mycket användbara.
Som agent får han använda mycket list men det blir även en del närkamper där han verkligen kan få nytta av alla sina manicker.

Jack är agent inom GSS som står för Globala SkyddsStyrkan. Han äldre bror är också agent där, men har ”försvunnit” vilket väckt Jacks nyfikenhet att ta reda på vad som har hänt och bli agent även han. Jack får sina uppdrag genom sin magiska mini-jordglob som hostar upp pusselbitar som sätts på en världskarta. När han sen ska färdas åker han inte bil, tåg, flyg eller båt som vi andra, utan genom en magisk kraft hamnar han på det ställe som pekas ut på kartan. Enormt smidigt!

Jag tycker att böcker är rätt så spännande och tror de passar nog bra för spänningssugna killar som redan läst alla LasseMaja-böckerna. De är rikligt illustrerade och består av korta kapitel samt har flera faktasidor i början där man kan läsa mer om manickerna, Jacks familj och om uppdraget.

På biblioteken i Nynäshamn har vi Dinosaurieflykten som utspelar sig i New York och Skattjakten där han åker till Australien.

/Gunilla

Vanligt eller ovanligt?

Inger Edelfeldt har skrivit De ovanligaste barnen i världen tillsammans med Emma Adbåge som illustrerat. Boken pekar på vad som är vanligt och ovanligt i samhället samtidigt som de tar upp frågan om hur mycket barn styrs av sina föräldrar och sen känner behov av att revoltera. Men de berör även att man aldrig kan känna till folks bakgrund när man möter dem som vuxna.

Vi får först möta Mamman och Pappan innan de träffat varandra. De är båda ovanliga och vill inte bli tillsammans med någon som är för vanlig. När de möter varandra blir de genast kära och bestämmer sig för att allt de tar för sig måste vara så ovanligt det bara går. De får tvillingar, en pojke och en flicka, och bestämmer att dessa barn bara ska få göra ovanliga saker. När de skulle bestämma namn hade de många funderingar, då barnen inte får heta något som någon annan redan heter. De landar till slut med Duddwig till pojken och Bamseflor till flickan, mycket nöjda med sitt beslut. Barnen gick inte på dagis eller i skola som andra barn utan hade speciella barnvakter och guvernanter, de får de konstigaste husdjuren och semestrar endast på märkliga ställen.

Men barnen börjar bli nyfikna på den vanliga världen, men det vågar de inte berätta för sina föräldrar. Flickan drömmer om att byta namn till Anna och öppna en korvkiosk, och pojken ville heta Mats och bli tjänsteman på Skatteverket. De två skulle umgås och bara se vanliga program på TV:n och bara äta vanlig mat. Och så blev det. De ändrade om allt som föräldrarna skapat för att bli som alla andra, men föräldrarna tyckte ändå att de hade de ovanligaste barnen i världen ändå.

Jag har lite svårt för Emma Adbåges kantiga bilder, de faller mig inte riktigt i smaken, men de är ändå intressanta att titta på. Något som märks tydligt på barnen som små är att de aldrig är riktigt lyckliga. De ser näst intill sura ut. Jag börjar undra vilka barn de är som egentligast är gladast. De som får en vanlig uppfostran eller en ovanlig?

/Gunilla

Prisad bok

Legenden om Sally Jones av Jakob Wegelius vann Augustpriset i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsböcker häromdan. Jag letade upp den på biblioteket och upptäckte att den än så länge inte varit utlånad en enda gång sen vi fick den för en månad sen. Blev naturligtvis nyfiken och läste igenom den. Blev mycket illa till mods. Det här är absolut inte min typ av bok. Jag mår alltid dåligt när jag tar del av djurplågeri.

Jag kollade upp andra recensioner på nätet och upptäckte att många där tyckte att boken var underbar och vacker. Jag kan se boken som intressant, men inte som underbar. Jag kan hålla med om att illustrationerna är välgjorda, men det gör ändå inte att jag vill läsa boken igen.

Vi får möta gorillan Sally Jones när hon föds i Kongo en ovädersnatt. Det spås att hon kommer att drabbas av många olyckor i sitt liv då man inte kan se månen eller stjärnorna. Och olyckor kommer det att ske. Som liten får hon vara med om att gorillaflocken som hon tillhör blir överfallna och hon fångas in, sätts på en båt för att skickas iväg och säljas. Hon blir såld av en man som vill ge henne som förlovningspresent till sin käresta, men kärestan bli mycket missnöjd vilket går ut över Sally. Hon lyckas bli såld igen, och nu får man upp hoppet. Det är en djurälskande änka som räddar henne, men sen kommer det fram till att änkan tränar upp Sally att bli tjuv. Vi får nu veta att Sally är mycket läraktig och kan lära sig snabbt allt som människor kan, till exempel läsa böcker och köra bil, men hon kan dessutom klättra på fasaderna för att komma in genom fönster för att stjäla.

Vid en av kupperna åker Sally fast, och änkan tar sig snabbt därifrån utan en tanke på att rädda sim kompanjon. Sally hamnar i bur på en djurpark där hon lider i flera år tills hon säljs till ett kringresande teatersällskap. Där utnyttjas hon till fullo att utföra de lägsta uppgifterna, tills hon slutligen lyckas fly. Nu får man åter upp hoppet men det blir bara mer lidande. Hon sätts i fler burar, kedjas fast, blir slagen och lider av hjärtesorg. Hon kommer att resa runt hela världen och bli mycket illa behandlad av alla människor hon möter, förutom en. En maskinchef på ett av fartygen hon färdas med som blir hennes vän och vill henne väl.

Kontentan är väl att man är hemma där man har sin vän, men kanske också att man ska tänka på att även djur har känslor och att man ska ta hand om dem på ett bra sätt.

Jag är väldigt nyfiken på vad barnen i slukaråldern tycker om den, den är ju klassificerad till Hcg på biblioteken.


De andra nominerade till Augustpriset i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsböcker var:
I skogen av Eva Lindström
Ett litet hål i mörkret av Ingrid Olsson
Den femte systern av Mårten Sandén
Massor av dinosaurier av Sarah Sheppard
När det kommer en älskare av Mats Wahl


/Gunilla

Bokimpro

Så här kul hade vi när alla sjätteklassare i Nynäshamn fick skapa scenbilder av texter de fick höra eller av texter som de läst genom att ge direktiv till improvisatörer från AdLib improviserad teater. http://webb2.nynashamn.se/bibliotek/bokimpro.htm


Uppvärmning




Kari och Calle från AdLib improviserad teater och en bibliotekarie i mitten.

Här skapas en imaginär vägg som någon i publiken såg falla ner.



Bokimpro är alltså de bilder man får i sitt huvud när man läser en text direkt transformerad till scengolvet










/Johanna

För högstadietjejer

Boken Asfaltsblommor är en novellsamling med texter skrivna av 12 tjejer, varav två av dem, Elin Persson och Rosa Rydahl, är redaktörer. Vissa texter har några år på nacken, men berör ämnen som är ständigt aktuella. De tolv har gått samman och startat nätverket Vilja för att kunna skapa denna bok. De har lagt fokus på att man måste tänka på att man själv har huvudrollen i sitt eget liv, ingen annan ska bestämma hur du ska få må. Man måste själv känna efter vad man tycker och tänker och inte låta någon annan styra. Du har din egen vilja.

De skriver bland annat om mobbing, att känna sig utanför, att vara kär i en kille som inte ens vet att man existerar, att man är tjock och tror att om man bara blir smal så blir man lycklig och om pressen att ha bra betyg och kunna allt för att inte göra lärare och föräldrar besvikna. De flesta historier utspelar sig i högstadiets skolmiljö, ett ställe som kan vara obehagligt om man känner sig osäker på sig själv. Boken är illustrerad originella teckningar och flera av dem har tankeväckande textrader i sig.

Det finns utöver denna bok övningsmaterial där man kan diskutera dessa ämnen i grupp. Gå gärna in på deras hemsida, Asfaltsblommor. Där finns information om hur man kommer i kontakt med dem och får lite mer information om deras idéer.

Jag tycker det här en är viktig bok som jag önskar fanns när jag själv var i högstadieåldern. Att få veta att man inte är ensam.

/Gunilla

Nybörjarläsning

Martin Widmark är en mycket produktiv författare och en av böckerna som vi fått in till biblioteket nu i år är Huset på Alvägen som ingår i serien Jag läser och är illustrerad av Kristina Grundström.

Det är en härlig bok när man ska lära sig läsa. På varje uppslag finns text både i normal stil/storlek och en text med lite större tydligare stil som nybörjarläsaren kan ge sig på. Oftast består den lättare texten av 1-2 korta meningar medan den svårare består av 4-5 rader. På så sätt kan vuxen och barn läsa fram historien tillsammans. Det finns också uppslag där man går igenom utvalda bokstäver, de visas som versal och gemen, bilder på saker som börjar med de bokstäverna, var i alfabetet bokstäverna befinner sig samt några korta ord längst ner som innehåller dessa bokstäver. Mycket pedagogiskt.

Jag tycker att historien i sig håller och är spännande. Det handlar om Larry och Emma som bor i huset på Alvägen och utspelar sig när Larrys hund Sulan försvinner. De ger sig av på upptäcktsfärd genom huset och möter de tokiga grannarna som vi läsare får chans att lära känna. Boken slutar dock med ett nytt äventyr som man får läsa om i nästa bok Resan till skatten. Widmark är bland annat känd för serierna om LasseMaja, David & Larissa, I elfte timmen och Nelly Rapp - Monsteragent.

Jag har också upptäckt att vuxna som lär sig svenska lånar denna bok, vilket jag tycker är kul!

/Gunilla

Om att finna sin plats

Jag vill ta upp två bilderböcker som fångat min uppmärksamhet under året. De berör båda hur det är att komma som ny i en grupp och inte riktigt förstå vad man har för roll och funktion i gruppen. Vi har väl alla känt det någon gång?

Den första boken jag vill ta upp är Kuckeli-hooooooo! av Mick Manning och illustrerad av Brita Granström. Här får vi följa ugglan som en kall och regnig natt klämmer sig in i ett hus och somnar och när han vaknar på morgonen upptäcker han att han har hamnat i ett hönshus.

Hönorna vill inte ha en uggla utan en tupp och försöker göra honom till en sådan, men det lyckas inte så bra. Han klarar inte av att picka, sprätta eller gala som en tupp, vilket väcker mycket liten beundran hos hönorna och även gör ugglan arg då han vet att han inte är en tupp utan en uggla. Men! Plötsligt upptäcker de en råtta i hönshuset, en råtta som kan göra mycket skada där och då kom ugglan till sin rätt. Han fångade och åt upp råttan vilket imponerade stort på hönorna.

Den andra boken som jag tycker är hemskt mysig är Gosiga Gunnar av Steve Smallman och illustrerad av Tim Warnes. Gunnar är ett gosedjur som hamnar i en barnkammare med många andra leksaker och gosedjur. Alla undrar vad som är hans specialitet. Han får prova sig fram med några av de andra, men misslyckas med allt. Han kan inte få sin mage att brumma, vifta på svansen och inte heller flyga. Men så upptäcker de vad han faktiskt kan göra. Han kan kramas! Han har en mysig mage som även vi läsare kan känna på då de har lagt in en annan yta på honom.

Så nu har även Gunnar funnit sin rätta plats.

/Gunilla

Deluxe

Bokens namn: Deluxe
Författare: Anna Godbersen

Handling: Boken börjar med Elizabeths, huvudpersonens, begravning. Sedan följer en berättelse om vad som hände innan det. Elizabeth, som precis återvänt från en Parisresa, är förälskad i en stallpojke som arbetar i deras hus på Manhattan i slutet på artonhundratalet. Will, som han heter, vill att dem skall "fly" till Montana, bygga sig en gård... Men Elizabeths mamma tvingar Elizabeth att gifta sig med en rik man. Men det vill inte hon och inte hennes lillasyster heller, för hon är förälskad i mannen som Elizabeth skulle gifta sig med...

Betyg: Jag tycker att boken är en av dem bästa jag läst. Den är spännande och kärleksfull. Läs den!

Gästskribent: Izabella, 12 år

Monsterflickan

Jag har precis läst del 1 av 5 i serien av Monsterflickan av Stefan Ljungqvist och snyggt illustrerad av Johan Egerkrans.

I den första boken som heter Blodsband möter vi Mira och förstår snart att hon är rätt så ovanlig, fast hennes största önskan är att vara som alla andra. Varje natt förvandlas hon, håret växer så snabbt så att det svider i skinnet, naglarna blir långa, gula och spetsiga och tänderna växer så det knakar. Alla i skolan tycker att hon är ful och konstig och hon har inga vänner. Hon får reda på att den mamma hon bor hos inte är hennes riktiga, vilket gör att hon ger sig itu med sökandet efter sin riktiga familj. Hon får kontakt med en okänd släkting, en morbror Lopus, som leder henne till ett ställe där hennes okände bror hålls fången. Ett ställe där de har fångat in alla barn som tros vara monster.

Måste säga att jag tycker att boken har en bra spänningsfaktor och kommer definitivt läsa vidare de andra delarna.

Är det någon som har läst fler delar än den första? Dela gärna med er vad ni tycker!

/Gunilla

ABC

En ny ABC-bok har anlänt till biblioteket för några månader sen. När jag blir stor: en ABC-bok av Karin Tidholm och Emma Åkerman. I den får man samtidigt chans att fundera på vad man vill bli när man blir stor, samtidigt som man lär sig bokstäverna.

Varje bokstav blir ett yrke som ett barn drömmer om och rimmar lite lätt om det så att man ska förstå vad det går ut på. Jag tror att alla barn har ett hum av vad en bagare eller pilot är, men svårare är arborist och modist. Nya yrken som inte fanns när jag var liten är nätverkstekniker och webbmaster. Fast man kan undra vad en webbmaster egentligen är, rimmet går som följer: ”Webbmaster blir bra, sa Katta – jag är snabbast på att chatta!” Bilden visar en tjej som sitter vid en laptop med några take away-kaffemuggar bredvid sig.

Jag tycker det är skönt att de gått utanför de starka könsrollerna och låtit en kille bli undersköterska och en tjej bli överläkare. Det är också tjejer som är spårvagnsförare, lastbilschaufför och vaktmästare.


Vill också passa på att rekommendera två andra ABC-böcker från 2007: Carina Wiréns Lilla ABC med Rut, Knut och Tjut samt Eva Lundgrens Magic, Cilla & Baby: ramsor om tjejer, killar och grejer som Johanna tidigare bloggat om. Och vi får inte glömma den hemska ABC-boken på engelska som Helena tipsat om: The Dangerous Alphabet av Neil Gaiman.


/Gunilla

Otäck framtidsvision

Det första som möter en när man får boken i handen är den obehagliga bilden på framsidan. Man förstår direkt att detta inte kommer bli en nöjsam läsning, men riktigt spännande. Boken jag talar om är Hungerspelen av Suzanne Collins.

Den utspelar sig i framtiden i det gamla USA, nu kalla Panem, där landet har delats in i 13 distrikt, varav bara 12 finns kvar då de krossat det trettonde. Det råder misär i flera distrikt, medan andra lever i överflöd. Vi får följa 16-åriga Katniss som lever i distrikt 12, ett gruvdistrikt som är ett av de fattigaste distrikten. Hon får bända på reglerna och ge sig av utanför gränserna för att kunna få tag i mat till sin familj genom att jaga i skogen.

Varje år går Hungerspelen av stapeln. Detta är det största TV-programmet som alla måste kolla på. Det börjar med att deltagarna lottas ut. En kille och en tjej från varje distrikt som är mellan 12 och 18 år ska deltaga. Katniss systers namn dras, men hon erbjuder sig snabbt som frivillig i hennes stället. Med sig från sitt distrikt får hon bagarsonen Peeta som hon inte tror har så stor chans i detta spel. Spelet går nämligen ut på att efter att de blivit stylade, coachade och uppvisade inför hela Panem via TV så skickas alla 24 ungdomar ut i en ödemark där de ska ta livet av varandra, och den som överlever vinner mat och annat till sitt distrikt. Inte nog med att de har varandra som fiender, så hjälper spelledningen till och utsätter dem för faror så att det blir mer spännande för publiken. Även här bänder Katniss på reglerna, till spelledningens missnöje.

Det blir som en sjuk mix av Flugornas herre möter Expedition Robinson där de flesta deltagare inte gått in i det frivilligt. Det finns dock de från de välbärgade distrikten som har tränat större delen av sina liv för att vara med, hur absurt de än må låta.

Den känns på något sätt verklighetstrogen, det känns som om det inte omöjligt att detta faktiskt kan ske i vår framtid, vilket jag verkligen hoppas att det inte kommer att göra. De stackars ungdomarna hamnar i en situation där det gäller att döda eller dödas och deras öden styrs helt utifrån underhållningsfaktorn.

Detta är del ett i en planerad trilogi och jag väntar med spänning på de resterande delarna. Vad jag upptäckt på nätet så är den rätt uppmärksammad världen över, och det blir ju inte sämre av att författaren till Twilight-serien, Stephenie Meyer, rekommenderar den.

/Gunilla

Feminism

När jag var på Bokmässan i Göteborg för några veckor sen passade jag på att bevista ett seminarie som tog upp två böcker som rör genusvetenskap: Äga rum för vilken Moa Elf Karlén och Johanna Palmström är redaktörer och Det dom inte sa: Om hur jag blev feminist av Lisa Lindén. Det är en senare som jag vill berätta om här och nu.

Jag fann detta vara en riktigt välskriven bok för ungdomar som vill ha en grundläggande upplysning om vad feminism och jämställdhet är. Hon blandar fakta med egna upplevelser på ett bra sätt vilket gör att man får en förankring i verkligheten så att det inte bara blir en massa teori som rabblas upp. Hon tar bland annat upp hur feminister och tjejer visas upp i media, hur det sett ut i historien (hur många det är som har kämpat för att det ser ut som det gör idag), vad som är skillnaden på kön och genus, olika typer av feminism och mycket annat.
Boken känns väldigt här och nu 2008 och det ska bli intressant att se hur vårt samhälle har utvecklats om 20 år och då gå tillbaka denna bok och fundera på vad vi ser som jämställt nu.

Det viktigaste är att vi inte är OK med hur olika killar och tjejer behandlas överallt i samhället. Både killar och tjejer måste reagera när de behandlas annorlunda på grund av sitt kön.

Läs gärna denna bok och fångar den ert intresse finns det fler böcker i detta ämne på biblioteket på hylla Ohj. På barn- och ungdomsavdelningen finns bl.a. Vadå feminist av Lisa Gålmark och Lilla feminstboken av Sassa Buregren. För de äldre tonåringarna kan jag även rekommendera Fittstim från 1999 och den nyutkomna Pittstim, vilka står på vuxenavdelningen.

/Gunilla

Fantasy?

Har märkt att jag börjar flumma in på fantasy, en genre som jag tidigare inte läst så mycket av. Jag tror det började för några år sen med Harry Potter för min del, fast jag har än så länge bara läst till del fyra. Men de senaste dagarna har jag funderat mer och mer vad fantasy egentligen är.

I mitt förra inlägg så drog jag en parallell mellan Marrs bok och Spiderwick då båda till stor del handlade om oknytt. Båda skriver om oknytt som om de är självklara varelser omkring oss, men andra menar att oknytt endast tillhör folktron, att det inte finns några riktiga bevis att sådant existerar.

Vad krävs för att vi på biblioteket samt bokhandlar och förlag ska avgör att en bok ska tillhöra denna genre? Om vi till exempel tittar på Harry Potter (som vi bestämt tillhör fantasy) och jämför honom med Astrid Lindgrens Mio, min Mio då känns det som om Rowling snott många delar av Lindgren.

Några exempel: Både Mio och Harry lever i vår verklighet hos hemska fosterföräldrar men har ett stort öde som väntar på dem i en annan värld. Där väntar en stor fiende som de ska övervinna: Riddar Kato respektive lord Voldemort. När de kommer till den andra världen får de en följeslagare som känner till dem sen innan och blir dess medhjälpare: Jum-Jum respektive Ron. De får båda flygande ”farkoster” att ta sig fram med samt osynlighetsmantlar. De beger sig båda in i den döda/mörka skogen, de möter onda varelser: Katos spejare respektive dödsätarna, men har vapen att skydda sig med: magiskt svärd respektive trollstav.
Åsa Grenholm har tänkt samma tanke och gått in på det lite djupare gällande Mio och Harry.

Betyder detta att vi ska flytta över Mio till fantasy-hyllan? Hur ser vi sen på Peter Pan, Alice i Underlandet och C. S. Lewis’ serie om Narnia? Även dessa karaktärer startar i den verkliga världen och sedan händer något som gör att de förflyttar sig till en annan värld/dimension där andra sorters varelser existerar.

Räcker det att det finns en fantasivärld i boken för att det ska bli fantasy?
Var går gränsen mellan saga och fantasy?

/Gunilla

Blivande Sommardrottning?

Jag fångades först av den otroligt vackra bilden på omslaget på boken Mer än ögat ser av Melissa Marr (den heter Wicked Lovely i original). Det är en flicka som håller fram en frostig blomma i sina istäckta händer. Man förstår senare in i boken vad det har med historien att göra.

Vi får följa 17-åriga Aislinn som är synsk, hon har alltså förmågan att se oknytt, en nedärvd gåva från hennes mormor och mamma. Hon har fått lära sig att ignorera oknytten, både för att omgivningen inte ska tro att hon är tokig som pratar med sånt som inte finns samt att de allt som oftast är väldigt farliga. Detta med oknytten var en av anledningarna att jag hade svårt att komma in i boken då jag fick Spiderwick i bakhuvudet och alla dess oknytt i fälthandboken. Men efter några kapitel kom jag in i berättelsen och den blev faktiskt riktigt spännande. I början av varje kapitel finns det citat från gamla böcker som behandlar knytt i olika former, vilket gör att man får reda på hur de agerar.

Aislinn hade fått lära sig de tre reglerna som gäller när man stöter på oknytt: Locka aldrig till dig deras uppmärksamhet, svara dem aldrig och stirra heller aldrig på dem då de är osynliga. Oknytt kan nämligen välja huruvida vanliga dödliga kan se dem eller ej och de kan också förklä sig för att lura till sig de dödliga. Hon har också fått lära sig att de inte tål stål, vilket gör att de inte trivs lika bra i staden, men vissa har blivit starkare och kan nå henne.

När boken tar sin början har hon blivit förföljd av oknytt under en tid och försöker ignorera dem bäst hon kan. Men en av dem, Keenan som är Sommarkung, ger sig inte och är helt bestämt att få henne. Aislinn är dock fast bestämd att inte bli lurad, dessutom har hon funnit kärleken i Seth, en vanlig dödlig. Samtidigt som Keenan gör allt för att övertyga Aislinn att bli hans drottning och tillsammans vinna makten från den onda Vinterdrottningen så finns det en Vinterflicka, Donia, som försöker hjälpa Aislinn. Detta gör att man som läsare inte riktigt blir övertygad om det är en god idé eller inte att Aislinn ska bli Sommardrottning. Blir hon lurad eller kan hon rädda hela världen från att bli nedfrusen?

Så när man kommit en bit in i boken får man följa alla tre och se saken från deras vinkel: Aislinn som inte vet vem hon kan lita på, Keenan som gör allt för att vinna Aislinn samt Donia som hotas av Vinterdrottningen för att stoppa Aislinn att bli Sommardrottning samtidigt som hon får order av Keenan att övertyga Aislinn att tacka ja till erbjudandet. Men även om Ailsinn tackar ja till erbjudandet så är det inte säkert att hon blir drottning. Många innan henne har provat och blivit Vinterflickor och fått leva i flera årtionden av hård köld.

Är hon den utvalda?

/Gunilla

Drakar

Det har kommit ut flera böcker med drakar under de senaste åren. Något som jag funderat över är de olika sätt som man kan se på en drake. Vissa böcker skildrar draken som något ont väsen som tar väna prinsessor till fånga som i sin tur väntar in modiga prinsar och riddare att dräpa draken, rädda prinsessan och få halva kungariket. En personlig favorit där som inte riktigt tillhör de traditionella sagorna är Prinsessa söker drake av Patricia Wrede. Den är lite annorlunda då den utspelar sig på en tid då prinsessor blir tillfångatagna av drakar och sen får sitta och vänta in sin modiga räddare. Fast prinsessan Cimerone är inte som andra prinsessor, hon är inte någon hjälplös flicka som ska vänta in sitt öde, hon vill ha äventyr och drar iväg till drakarna och söker anställning hos dem. Där lär hon känna andra prinsessor som dock bara sitter och väntar, medan Cimerone motar bort sina ”hjältar” och ber dem låta henne vara ifred då hon trivs på sitt nya ställe i drakgrottorna. Hon får bland annat vara med och kämpa mot de onda trollkarlarna på drakarnas sida.

I andra böcker är drakarna under kontroll av onda trollkarlar som försöker få makt över hela världar, exempelvis: Drakkrönikan – den store trollkarlen Septimus Agorius försvunna dagbok (Malcolm Sanders). Där får den gode trollkarlen Septimus i uppdrag av kungen att utrota de vedervärdiga drakarna. Till dessa böcker kan man nog också räkna Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta där den onde Tengil har funnit sätt att få draken Katla att lyda.

Men många av de senare böckerna visar istället upp drakar som husdjur, exempelvis: Hur du tränar din drake av Hicke Hiskelig Halvulk III (Cressida Cowell) och Konsten att uppfostra en drake (red: Joseph Nigg). Observera att dessa böcker står på skönlitteratur och inte fakta tillsammans med hur du tränar din hund eller häst.

Även i andra böcker kan man bli vän med sin drake, som i böckerna om Harry Potter (J. K, Rowling) och Eragon (Christopher Paolini) för att inte tala om filmerna om Shrek och hans vänner. Men hur en drake och en åsna kan producera barn tillsammans övergår mitt förstånd.

Det finns även många bilderböcker som handlar om drakar. Några exempel är:
Riddar-Rakel och de tre stordåden av Martin Widmark
Draktjuven av M.P. Robertson
Draken med de röda ögonen av Astrid Lindgren
Men… det är ju Bolibompadraken av Mats Wänblad
Prinsussan Klura och draken av Tormod Haugen

Så, är drakar onda eller goda? De tycks kunna spruta eld i alla fall…

/Gunilla

Som att läsa en film

En bok som jag verkligen uppslukades av häromdan är En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret skriven och illustrerad av Brian Selznick. Han blandar text med flera uppslag av bilder där man får följa händelseförloppet och sen tar texten vid igen. De som är i min ålder kanske minns musikvideon Take on me med den norska gruppen A-Ha. Det är ungefär samma känsla när man bläddrar sig igenom bilduppslagen. Det blir som att läsa en film och det är svårt att lägga den ifrån sig. Visserligen är det en tegelsten på över 500 sidor, men låt inte detta skrämma er, då det går mycket smidigt att ta sig igenom den.

Den är också spännande då man får följa Hugo som nu jobbar som stationsurmärstare på en tågstation i Paris. Han blev detta då hans käre far gick bort och hans farbror tog sig an honom. Farbrodern försvann dock efter ett tag och Hugo tog över hans jobb att se till att klockorna på stationen fungerade utan att någon upptäckte honom. Han blir tvungen att stjäla för att överleva då han inte vet hur man löser in farbroderns lönecheckar.

En dag möter han en flicka i samma ålder, Isabelle. Hennes fosterfar Georges arbetar i ett leksaksstånd på stationen och fångar Hugo en gång när han försöker stjäla. Georges upptäcker den anteckningsbok som Hugo har och som han hotar att bränna upp. Isabelle hjälper Hugo att leta rätt på den och blir väldigt intresserad av innehållet som tycks vara teckningar över en robot (kallas för automat i boken). Detta är instruktioner från Hugos far om hur man kan laga den robot som de fann på ett museum. Hugo är duktig på att laga saker och får slutligen igång roboten som börjar teckna. De kommer fler och fler kopplingar mellan Hugos pappas robot och Isabelles fosterfar. Hur kan detta komma sig?

Läs den spännande fortsättningen och få samtidigt chansen att lära er lite om filmhistoria!

/Gunilla

Udda kaninpar

När jag letar runt bland alla bilderböcker har jag upptäckt att det finns flera olika böcker som har två kaniner som karaktärer. De jag funnit än så länge är Pite och Palt av Ann-Christine Magnusson och Paola Ciliberto, Prick och Fläck av Lotta Geffenblad samt Sötelöt och Sötepöt av Susanne Fredelius. Alla är skrivna på 2000-talet och jag undrar vad som kan ha varit deras inspiration då de har många likheter. De tycks alla vara hanar, de bor tillsammans (utan några andra), beter sig som barn och är varandras alla bästa vänner.

Finns det fler kaninpar bland bilderböckerna? Är det någon slags konspiration eller bara idétorka, mån tro?

/Gunilla

Astons presenter

Astons presenter! är andra boken om Aston. Boken är skriven av Lotta Geffenblad. Aston är en liten hund "Det är en snorig måndag. Fullt med droppar under nosen. Aston hostar i sin halsduk. Pappa tröstar.

- På torsdag är du säkert frisk.

- På torsdag är de min födelsedag! säger Aston."

De här är en helt underbar bilderbok för dom yngsta. Lotta Geffenblad beskriver hur det känns att längta efter sin födelsedag. I förra boken om Aston var han helt fixerad i att samla stenar. I den här boken i att slå in presenter. Filip /olle